Ville Zilliacus
Vilhelm (Ville) Valdemar Zilliacus, född 9 april 1914 i Helsingfors, död 13 oktober 2000 i Grankulla, var en finländsk radioman.
| Ville Zilliacus | |
 | |
| Född | Vilhelm Valdemar Zilliacus 9 april 1914 Helsingfors |
|---|---|
| Död | 13 oktober 2000 (86 år) Grankulla, Finland |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Författare, radiooperatör |
| Utmärkelser | |
| Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden[1] Frihetskorsets 4. klass[1] Riddare av 1. klass av Vasaorden[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Zilliacus blev filosofie magister 1936, var lektor i finska vid Stockholms högskola 1941–1950 och medarbetade under denna tid både i Sveriges radio och Finlands rundradio. Han rapporterade bland annat om stämningarna vid den tyska ockupationens slut i Danmark och från rättegången mot Vidkun Quisling i Norge. Zilliacus deltog som biträdande programdirektör vid Rundradion 1950–1957 i planeringen av den efterkrigstida repertoaren och studerade televisionsverksamheten i USA. Han blev programchef vid Finlands television 1957, då televisionsverksamheten inleddes; det var han som beslutade att programmen skulle textas och inte dubbas som i många andra länder. Han var biträdande direktör vid Rundradion 1964–1969 och chef för dess utlandstjänst 1970–1979.
Zilliacus var även en flitig skriftställare upp i hög ålder; bland hans böcker märks de kulturhistoriska essäsamlingarna Europas indianer (1990), Utsikter från ett torg (1992) och I samma båt (1996) samt huvudstadsskildringen Alla tiders Helsingfors (1998). Han utgav vidare ett antal arbeten om Rundradion och rundradioverksamhet.
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 7545.[källa från Wikidata]
Källor
redigera- Zilliacus, Ville i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0