Thorbjörn Fälldin
Thorbjörn Fälldin, folkbokförd Nils Olof Torbjörn Fälldin,[2] född 24 april 1926 i Västby i Högsjö socken (i nuvarande Härnösands kommun) i Ångermanland, död 23 juli 2016 i Ås nära Ramvik i Högsjö distrikt,[3][4] var en svensk politiker (centerpartist) och lantbrukare, som var Sveriges statsminister 1976–1978 och 1979–1982. Han var riksdagsledamot 1958–1964 och 1967–1985 samt Centerpartiets partiledare 1971–1985.
Thorbjörn Fälldin | |
Thorbjörn Fälldin, 1967.
| |
Tid i befattningen 8 oktober 1976–18 oktober 1978 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
---|---|
Ställföreträdare | Per Ahlmark (1976–1978) Ingemar Mundebo (1978) |
Företrädare | Olof Palme |
Efterträdare | Ola Ullsten |
Tid i befattningen 12 oktober 1979–8 oktober 1982 | |
Monark | Carl XVI Gustaf |
Ställföreträdare | Ingemar Mundebo (1979–1980) Ola Ullsten (1980–1982) |
Företrädare | Ola Ullsten |
Efterträdare | Olof Palme |
Tid i befattningen 21 juni 1971–5 december 1985 | |
Företrädare | Gunnar Hedlund |
Efterträdare | Karin Söder (tf) |
Född | Nils Olof Thorbjörn Fälldin 24 april 1926 Västby, Högsjö församling, Ångermanland |
Död | 23 juli 2016 (90 år) Ås, Högsjö distrikt, Ångermanland |
Politiskt parti | Centerpartiet |
Yrke | Bonde |
Ministär | Regeringen Fälldin I, II, III |
Maka | Solveig Fälldin[1] |
Barn | 3 barn (Eva, Nicklas och Pontus)[1] |
Namnteckning |
I riksdagsvalet 1973 erhöll Thorbjörn Fälldin och Centerpartiet 25,1 procent av rösterna, en ökning med drygt fem procentenheter från föregående riksdagsval. Vid riksdagsvalet 1976 fick partiet 24,1 procent av rösterna, vilket möjliggjorde för Fälldin att bilda en borgerlig regeringskoalition. Thorbjörn Fälldin blev Sveriges första borgerliga statsminister sedan Axel Pehrsson-Bramstorp 1936 och bröt därmed Socialdemokraternas 40-åriga innehav av regeringsmakten och statsministerposten.
Biografi
redigeraFälldin föddes i Högsjö socken i Ångermanland som son till lantbrukarparet Nils Johan Fälldin (1893–1971) och Hulda Olsson (1900–1983). Han har beskrivit barndomen som harmonisk, "Det var ont om pengar jämt, men vi hade aldrig brist på mat", och föräldrarna var båda aktiva i Bondeförbundet.[5] Han blev 1956 själv lantbrukare på en gård i Ås, Ramvik, då han även gifte sig med Solveig, född Öberg 1935 i Skogs socken.[6] De har tre barn. Fälldin tog realexamen 1945 som privatist, reservofficersexamen 1951, var styrelseledamot i Svenska fåravelsföreningen 1959–68 och dess ordförande 1968–69, förbundsordförande i Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund 1965–69 samt styrelseledamot i Svenska Handelsbanken 1971-76.
Han gick med i Bondeförbundets ungdomsförbund i tonåren och var i slutet på 1940-talet och 1950-talet ombudsman för detsamma. Då Centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald i Andra kammaren 1958. Han blev allmänt respekterad tack vare sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. Senare, då Centerpartiet inte lyckades få något riksdagsmandat för Ångermanland, erbjöds Fälldin att representera Örebro i Första kammaren istället. År 1969 valdes Fälldin till Centerpartiets förste vice ordförande i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. I juni 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti, då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat, eftersom Centerpartiet vid denna tid var det största borgerliga partiet.
Efter valet år 1973 föreslog Fälldin att Centerpartiet och Folkpartiet skulle slås ihop, eftersom de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom Centerpartiet. Vid riksdagsvalet 1976 var han ändå oomstridd som statsministerkandidat, och valet stod mellan honom och Olof Palme. I en legendarisk tv-sänd partiledardebatt i ett fullsatt Scandinavium i Göteborg debatterade Palme och Fälldin i två timmar inför en publik på 10 000 personer. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraften i Sverige. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, en uppfattning han skapat sig genom att bland annat lyssna på professor Hannes Alfvén. Centerpartiet ville stoppa utbyggnaden tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts, Folkpartiet och Moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften. Valresultatet var en klar majoritet för de borgerliga, som kunde bilda regering för första gången på 40 år. Denna regering, där Fälldin var statsminister och ytterligare sju centerpartister ingick, kom dock att präglas av ständiga konflikter om energipolitiken. Hösten 1978 brast samarbetet, och Fälldin avgick.
Under 1977–1978 fick Fälldin hantera Geijeraffären (även känd som bordellhärvan), där ett antal män i höga positioner, bland andra Fälldin, utpekades som sexköpare i en polispromemoria. Fälldin nekade till anklagelsen. Sexköp var i sig inte olagligt, men det innebar bland annat en säkerhetsrisk och de prostituerade kvinnorna var i många fall mycket unga, minst en av dem var underårig.
Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. I maj 1981 upplöstes denna på grund av oenighet i skattefrågan (Den underbara natten). Efter detta bildades en koalitionsregering med centern och folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister.
Fälldin blev den förste svenske statsministern att besöka Kina i april 1981. Som statsminister under U 137-krisen oktober-november 1981 blev Fälldin ihågkommen för sitt svar "Håll gränsen!" på en direkt fråga från överbefälhavaren.[7]
I valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till socialdemokraterna och Fälldin fick nöja sig med att vara i opposition. Under 1984 och 1985 var Fälldin i perioder sjukskriven för magsår, men beslutade att stanna som partiledare.[8] Inför valet 1985 skedde en valteknisk samverkan mellan Centerpartiet och KDS under namnet Centern, vilket mötte kritik i och utanför Centerpartiet.[9] Samtidigt ökade de sakpolitiska motsättningarna inom partiet. Fälldin fick partistyrelsen emot sig i frågan om sjukförsäkringen, som Fälldin ville genomföra besparingar i, och partistämman tog mot Fälldins vilja beslut om att förespråka en sänkning av matmomsen.[8] Valet blev en stor motgång för Centerpartiet, som tappade 13 riksdagsmandat och nu var det minsta av de tre borgerliga partierna. Den 5 december samma år lämnade Fälldin partiordförandeskapet sedan valberedningen meddelat att den inte tänkte föreslå honom till omval som partiledare på partistämman i juni 1986. Han lämnade även riksdagen och det politiska livet och återvände hem för att åter ägna sig åt familjens lantbruk i Ramvik, som hans fru Solveig hade skött under hans tid i maktpolitikens Stockholm.
Fälldin hade även efter detta olika officiella poster, exempelvis var han styrelseordförande i Föreningsbanken och Televerket. Han var även en ledande kraft i det så kallade Omega-projektet, där Högskolan i Östersund gick samman med Högskolan Sundsvall/Härnösand till Mitthögskolan, senare Mittuniversitetet, 1993. Han utsågs till hedersdoktor vid Mitthögskolan 2001, men avsade sig sitt hedersdoktorat 2013 i protest mot beslutet att avveckla Mittuniversitetets verksamhet i Härnösand.[10] Några år efter att Fälldin lämnat politiken blev han tillfrågad om han ville bli landshövding i Västernorrlands län, men han tackade nej.[1] I slutet av 1980-talet och på 1990-talet engagerade han sig i rökarnas intresseorganisation Smokepeace, men slutade själv att röka i samband med en kranskärlsoperation 1996.[11]
Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet. Dessutom fanns det få möjligheter till samförstånd med Socialdemokraterna. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger. Dock präglades hans regeringsår av försämrade statsfinanser och ökande arbetslöshet.[källa behövs]
Thorbjörn Fälldin avled i sitt hem i Ramvik lördagen 23 juli 2016[12] efter en längre tids sjukdom. Han begravdes 11 augusti samma år i Härnösands domkyrka och vilar på Högsjö kyrkogård.[13]
Utmärkelser
redigera- Kommendör med stjärna av Norska förtjänstorden (1 juli 1999)[14]
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] Almgren, Christina (21 april 2011). ”Thorbjörn firar med familjen”. Örnsköldsviks Allehanda. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304194753/https://www.allehanda.se/slakt-o-vanner/fira-o-uppmarksamma/thorbjorn-firar-med-familjen. Läst 23 februari 2012.
- ^ Sökning på Ratsit.se 2016-07-24: Nils Olof Torbjörn Fälldin
- ^ ”Expressen - Thorbjörn Fälldin är död”. http://www.expressen.se/nyheter/thorbjorn-falldin-ar-dod/.
- ^ http://www.ratsit.se, sökning "torbjörn fälldin" 2016-07-24
- ^ Svenning, Olle (2010). Sveriges statsministrar under 100 år. Thorbjörn Fälldin. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
- ^ ”Nu är vi nog i krig”. SvD. 23 oktober 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nu-ar-vi-nog-i-krig_6574399.svd. Läst 9 september 2014.
- ^ [a b] Elmbrant, Björn (1991). Fälldin. Stockholm: Fischer. Libris 7596431. ISBN 91-7054-658-4 (inb.)
- ^ Nilsson, Torbjörn (6 juli 2010). ”Tron bar in i politiken: Partiernas historia: Kristdemokraterna”. Populär Historia. Bonniers. http://popularhistoria.se/artiklar/tron-bar-in-i-politiken-partiernas-historia-kristdemokraterna. Läst 13 augusti 2016.
- ^ ”Fälldin lämnar tillbaka doktorshatt”. Göteborgs-Posten. 20 februari 2013. http://www.gp.se/nyheter/sverige/f%C3%A4lldin-l%C3%A4mnar-tillbaka-doktorshatt-1.510109. Läst 24 juli 2016.
- ^ ”Pipa”. Digitalt Museum. http://digitaltmuseum.se/011023831641/pipa. Läst 24 juli 2016.
- ^ TT/Metro (24 juli 2016). ”Tidigare statsministern Thorbjörn Fälldin är död”. Arkiverad från originalet den 25 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160725144434/http://www.metro.se/nyheter/tidigare-statsministern-thorbjorn-falldin-ar-dod/EVHpgx!kZGB4dCQfvrno/. Läst 24 juli 2016.
- ^ ”Planerna för Fälldins begravning tar form flera toppnamn närvarar”. Örnsköldsviks Allehanda. http://www.allehanda.se/vasternorrland/harnosand/planerna-for-falldins-begravning-tar-form-flera-toppnamn-narvarar/. Läst 11 augusti 2016.
- ^ ”Tildelinger av ordener og medaljer” (på norska). www.kongehuset.no. Norges kungahus. https://www.kongehuset.no/tildelinger.html?tid=28028&sek=27995&q=F%C3%A4lldin%2C+Thorbj%C3%B8rn&type=&aarstall=. Läst 15 december 2021.
Tryckta källor
redigera- Erixon, Dick (1996). Rikstingstalen: en studie av Thorbjörn Fälldins budskap. Stockholm: Nerthus. Libris 7773729. ISBN 91-88652-03-3
- Fälldin, Thorbjörn; Lagercrantz, Arvid (1998). En bonde blir statsminister. Stockholm: Bonnier. Libris 7149822. ISBN 91-0-056609-8 (inb.)
- Åsling, Nils G., red (2001). Maktskifte: regeringarna Fälldin och den politiska miljön i 1970-talets Sverige. Stockholm: Ekerlid. Libris 7773495. ISBN 91-88595-91-9 (inb.)
- Fakta om folkvalda: riksdagen ... 1985/1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 100–101. ISSN 0283-4251 Libris 3619663. ISBN 91-38-09226-3 (inb.)
Vidare läsning
redigera- Elmbrant, Björn (1991). Fälldin. Stockholm: Fischer. Libris 7596431. ISBN 91-7054-658-4
- Svenning, Olle; Bergstrand Mats, Ohlsson Per T. (2010). Thorbjörn Fälldin. Sveriges statsministrar under 100 år; 17. Stockholm: Bonnier. Libris 11859240. ISBN 9789100119744
- Inger Ehrström (21 november 1979). ”Norden klarar strukturomvandlingen”. Affärsmagasinet Forum (1979-18): s. 08-09. ISSN 0533-070X. https://forum-mag.fi/norden-klarar-strukturomvandlingen/.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Thorbjörn Fälldin.
- Wikiquote har citat av eller om Thorbjörn Fälldin.
- Statsmannen Thorbjörn Fälldin, av Dick Erixon