Scharlakansvaxskivling (Hygrocybe punicea), även scharlakansröd vaxskivling, är en svampart i ordningen skivlingar. I Sverige är den rödlistad som nära hotad och är Västergötlands landskapssvamp.

Scharlakansvaxskivling
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljHygrophoraceae
SläkteHygrocybe
ArtScharlakansvaxskivling
H. punicea
Vetenskapligt namn
§ Hygrocybe punicea
Auktor(Fr.) P.Kumm.
Synonymer
Pseudohygrocybe punicea (Fr.) Kovalenko 1988[1]
Godfrinia acutopunicea (R. Haller Aar. & F.H. Møller) Herink 1958[2]
Godfrinia punicea (Fr.) Herink 1958[3]
Hygrocybe acutopunicea R. Haller Aar. & F.H. Møller 1956[4]
Hygrophorus puniceus (Fr.) Fr. 1838[5]
Agaricus puniceus Fr. 1821[6]

Den mykologiska karaktären hos scharlakansvaxskivling:


hymenium:
skivor


hatt:
välvd


skivtyp:
täta


ätlighet:
ätlig




fot:
bar


sporavtryck:
vit


ekologi:
mykorrhiza

Fruktkroppen uppträder under hösten och hatten har som svampens namn antyder en uppseendeväckande scharlakansröd till närmast blodröd färg. Mitten på hatten kan vara urblekt och ha mer rödgulaktig färg. Till formen är hatten först klocklik, men äldre exemplar får en mer utbredd hatt. Kanten på hatten är buktad och mitt på hatten finns en bred puckel. Bredden på hatten är 4–12 centimeter. Skivorna sitter glest och är gulröda i färgen. Svampens fot blir 4–10 centimeter hög och dess diameter är cirka 1–2 centimeter. Fotbasen är vit, annars är foten gul till gulröd med längsgående rödaktiga strimmor.

Varken doft eller smak är särskilt framträdande, utan den är i båda avseenden en mild art. Den växer främst i hagmarker och på andra liknande magra gräsmarker.

Scharlakansvaxskivling kan förväxlas med blodvaxskivling och toppvaxskivling.

Källor

redigera
  1. ^ Kovalenko, A.E. (1988) Novye kombinatsii v semeistve Hygrophoraceae Lotsy [New combinations within the Hygrophoraceae Lotsy], In: Mikol. Fitopatol. 22(3):207–209
  2. ^ Herink (1958) , In: Sb. severoceského Musea, Historia Naturalis 1:65
  3. ^ Herink (1958) , In: Sb. severoceského Musea, Historia Naturalis 1:68
  4. ^ R. Haller Aar. & F.H. Møller (1956) , In: Schweiz. Z. Pilzk. 34:66
  5. ^ E.M. Fries (1838) , In: Epicr. syst. mycol. (Upsaliae):331
  6. ^ E.M. Fries (1821) , In: Syst. mycol. (Lundae) 1:104

Externa länkar

redigera