Röd beryll
Röd beryll, tidigare känd som bixbit och marknadsförd som röd smaragd eller scharlakansröd smaragd, är en extremt sällsynt variant av beryll samt ett av de sällsynta mineralerna på jorden.[1][2](p19) Ädelstenen får sin röda färg från manganjoner inbäddade inuti berylliumaluminiumcyklosilikatkristaller.[1] Färgen på röd beryll är stabil upp till 1 000 °C. Röd beryll kan förekomma i olika färgnyanser som jordgubbe, ljus rubin, körsbär och apelsin.[3]
Röd beryll | |
Röd beryll | |
Kategori | Cyklosilikater |
---|---|
Kemisk formel | Be3Al2Si6O18 med en balndning av Mn3+-joner |
Färg | Mörkröd |
Kristallstruktur | Hexagonalt |
Tvillingbildning | Extremt ovanlig |
Spaltning | Otydlig |
Brott | Conchoidalt |
Hårdhet (Mohs) | 7,5– 8 |
Glans | Glasaktig |
Refraktion | nα = 1,560-1,577 nβ = 1,605-1,675 nγ = 1,605-1,675 |
Ljusbrytning | Enaxlig (-) |
Dubbelbrytning | δ = 0,0040-0,0080 |
Dispersion | 0,14 |
Transparens | Transparent till genomskinlig till opak |
Fluorescens | Ingen |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 2,66 – 2,87 |
De största kristallerna av röd beryll är cirka 2 cm breda och 5 cm långa. De flesta kristaller är dock under 1 cm långa.[1] Sedan början av 2010-talet har den röda sorten av pezzottait sålts på marknader som röd beryll av vissa säljare.[4]
-
Bixbit
Historik
redigeraRöd beryll upptäcktes 1904 av Maynard Bixby i Wah Wah-bergen i Utah, USA.[5] År 1912 döptes ädelstenen till bixbit av Alfred Eppler efter Maynard Bixby.[6] Den gamla synonymen "bixbit" är utfasad, eftersom den kan orsaka förväxling med mineralet bixbyit.[7]
Den största koncentrationen av röd beryll av ädelstenskvalitet kommer från Ruby-Violet Claim i Wah Wah-bergen i mitten av västra Utah, upptäckt 1958 av Lamar Hodges i Fillmore, Utah, där han letade efter uran.[9] Detta anspråk köptes 2020 av Denise Knoeller som en del av Red Emerald Inc.[10]
Egenskaper
redigeraDen mörkröda färgen på röd beryll tillskrivs Mn3+-joner.[11] Råkristaller av röd beryll kan lätt särskiljas av hexagonala kristallsystem. Ädelstenen har varit känd för att förväxlas med pezzottait, en cesiumanalog av beryll, som har hittats på Madagaskar och på senare tid i Afghanistan. Bearbetade ädelstenar av de två varianterna kan särskiljas genom deras skillnad i brytningsindex.[12] Röd beryll liknar smaragd och skiljer sig från andra beryller genom att den har inneslutningar som fjädrar och frakturer. Några mineralinneslutningar är kvarts, fältspat, hematit och bixbyit.[13]
Kemi
redigeraDet hexagonala kristallsystemet som finns hos beryller är bildat av AlO6-oktaedrar, såväl som BeO4- och SiO4-tetraedrar.[14] De sexkantiga kanalerna hos röd beryll är i första hand tomma och inget detekterbart vatten har hittats i dessa. Röd beryll får dess färg genom naturlig kemisk dopning, varvid Mn3+O6 ersätter AlO6 i vissa positioner.[15] Den djupa färgen Mn3+O6 kan delvis förklaras av Jahn-Teller-effekten på otillåtna spinnövergångar.[15]
Förekomst
redigeraMedan ädelberyller vanligtvis finns i pegmatiter och vissa metamorfa bergarter, bildas röd beryll i topasbärande ryoliter.[16] Den bildas genom att kristallisera under lågt tryck och hög temperatur från en pneumatolytisk fas längs sprickor eller i ryolitens miarolitiska håligheter nära ytan. Närliggande mineraler är bixbyit, kvarts, ortoklas, topas, spessartin, pseudobrookit och hematit.[17] Syntetisk röd beryll framställs med hjälp av hydrotermisk process liknande den som används för smaragder, men kobolt och mangan används som dopmedel för att producera en mörkröd ädelsten.[18]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Red beryl, 15 april 2024.
Noter
redigera- ^ [a b c] ”Red Beryl: One of the World's rarest gemstones – mined in Utah”. geology.com. https://geology.com/gemstones/red-beryl/. Läst 30 augusti 2021.
- ^ Grande, Lance; Augustyn, Allison (2009-11-15) (på engelska). Gems and Gemstones: Timeless Natural Beauty of the Mineral World. University of Chicago Press. ISBN 978-0-226-30511-0. https://books.google.com/books?id=RnE9Fa4pbn0C
- ^ ”Red Beryl gemstone information”. www.gemdat.org. https://www.gemdat.org/gem-690.html. Läst 21 september 2021.
- ^ ”Bixbite (Red Beryl)” (på amerikansk engelska). National Gem Lab. 4 mars 2017. https://nationalgemlab.in/bixbite-red-beryl/. Läst 21 september 2021.
- ^ ”Red Beryl Value, Price, and Jewelry Information – Gem Society” (på engelska). International Gem Society. https://www.gemsociety.org/article/red-beryl-jewelry-and-gemstone-information/. Läst 1 september 2021.
- ^ ”Glad You Asked: What gemstone is found in Utah that is rarer than diamond and more valuable than gold? – Utah Geological Survey” (på amerikansk engelska). https://geology.utah.gov/map-pub/survey-notes/glad-you-asked/what-utah-gemstone-is-rarer-than-diamond/. Läst 4 september 2021.
- ^ ”The Mineral Beryl”. Minerals.net. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170828185252/http://www.minerals.net/mineral/beryl.aspx. Läst 28 augusti 2017.
- ^ Viticoli, S.; Gastaldi, L.; Flamini, A. (1984). ”Unusual EPR Properties of Miku Emeralds”. The Journal of Gemmology 19 (2): sid. 160–163. doi: . ISSN 0022-1252. http://dx.doi.org/10.15506/jog.1984.19.2.160.
- ^ ”Red Emerald History”. RedEmerald.com. Arkiverad från originalet den 3 december 2007. https://web.archive.org/web/20071203052138/http://www.redemerald.com/history.html. Läst 21 november 2007.
- ^ ”Part of the Red Beryl Mine Is Producing Again, One Owner Says” (på engelska). nationaljeweler.com. https://nationaljeweler.com/articles/10522-part-of-the-red-beryl-mine-is-producing-again-one-owner-says. Läst 11 april 2023.
- ^ ”Color in the beryl group”. minerals.caltech.edu. California Institute of Technology – Mineral Spectroscopy Server. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110822012424/http://minerals.caltech.edu/FILES/Visible/BERYL/Index.htm. Läst 6 juni 2009.
- ^ ”Bixbite”. The Gemstone List. Arkiverad från originalet den 12 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160312090712/http://www.gemstoneslist.com/bixbite.html.
- ^ DGA, Rona Bierrum FGA. ”Understanding Red Beryl” (på brittisk engelska). The Gemmological Association of Great Britain. https://gem-a.com/gem-hub/gem-knowledge/red-beryl-rare-gemstone. Läst 21 september 2021.
- ^ Morosin, B. (15 juni 1972). ”Structure and thermal expansion of beryl” (på engelska). Acta Crystallographica Section B: Structural Crystallography and Crystal Chemistry 28 (6): sid. 1899–1903. doi: . ISSN 0567-7408. https://scripts.iucr.org/cgi-bin/paper?S0567740872005199.
- ^ [a b] Fridrichová, Jana; Bačík, Peter; Ertl, Andreas; Wildner, Manfred; Dekan, Július; Miglierini, Marcel (januari 2018). ”Jahn-Teller distortion of Mn3+-occupied octahedra in red beryl from Utah indicated by optical spectroscopy”. Journal of Molecular Structure 1152: sid. 79–86. doi: . ISSN 0022-2860. http://dx.doi.org/10.1016/j.molstruc.2017.09.081.
- ^ ”Red beryl value, price, and jewelry information”. International Gem Society. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170828192834/https://www.gemsociety.org/article/red-beryl-jewelry-and-gemstone-information/. Läst 28 augusti 2017.
- ^ Ege, Carl (september 2002). ”What gemstone is found in Utah that is rarer than diamond and more valuable than gold?”. Survey Notes 34 (3). Arkiverad från originalet den 8 november 2010. https://web.archive.org/web/20101108170752/http://www.geology.utah.gov/surveynotes/gladasked/gladberyl.htm. Läst 2 juli 2011.
- ^ Shigley, James E.; McClure, Shane F.; Cole, Jo Ellen; Koivula, John I.; Lu, Taijin; Elen, Shane; Demianets, Ludmila N. (1 april 2001). ”Hydrothermal Synthetic Red Beryl from the Institute of Crystallography, Moscow”. Gems & Gemology 37 (1): sid. 42–55. doi: . ISSN 0016-626X. http://dx.doi.org/10.5741/gems.37.1.42.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Bixbit.