Prins Shotoku (Shōtoku-Taishi), född 574, död 622[1], var japansk kronprins och regent för kejsarinnan Suiko. Han är mest känd för sitt främjande av kinesisk kultur och förvaltning i Japan.[2]
prins Shōtoku | |
Prins Shotoku på japansk sedel. | |
Född | Tachibana-dera, Japan |
---|---|
Död | Ikaruga no miya, Japan |
Begravd | Eifukuji Kita Kofun |
Medborgare i | Japan |
Sysselsättning | Politiker |
Befattning | |
Japans kronprins (593–) Regent (593–) | |
Maka | Tojiko no Iratsume Kashiwade no Hokikime no Iratsume Tachibana no Ōiratsume Uji no Kaitako no Himemiko |
Barn | 泊瀬王 Prince Shirakabe 日置王 Tsukishine Yamashiro Umayako |
Föräldrar | Yōmei Anahobe no Hashihito no Himemiko |
Redigera Wikidata |
Prins Shotoku var prinsregent från Suikos tillträde år 592 till sin död[1][2]. Han allierade sig med den buddhismförespråkande Soga-ätten, men hade en genomtänkt självständig politik. Själv var han buddhist men även lärd i kinesisk statsvisdom[3], vilket märks i hans skrift i sjutton punkter om statens styrelse ufärdad 604[2], där han förespråkade vördnad för buddhismens tre juveler[3] men också den konfucianska[2] synen på regeringsmakten och undersåtarnas lydnadsplikt[3]. Samma år införde han en officiell ranglista inspirerad av det kinesiska hovets.[2] Med sina historiska och genealogiska arbeten lade han grunden för den japanska statsteorin.[3] Även den kinesiska kalendern införde han.[2]
Han sände flera ambassader till Kina, bland annat en till kejsar Yang Di i Loyang ledd av Omo Imoko 607 e.Kr. Med ambassaderna kom även japanska adelsmän som ofta stannade länge i Kina i utbildningssyfte.[2] Dock misslyckades Shotoku med att få erkännande av det nya riksnamnet Nihon (soluppgångens land) och av Japans härskare som "himmelens son" i likhet med de kinesiska kejsarna[3].
Källor
redigera- ^ [a b] ”Shotoku Taishi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/shotoku-taishi. Läst 27 maj 2020.
- ^ [a b c d e f g] Henrikson, Alf (1978). Alla Tider
- ^ [a b c d e] ”Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan”. runeberg.org. 1910. sid. 1447-1448. https://runeberg.org/nfbl/0788.html. Läst 27 maj 2020.