Militärområden

Militärområden är en del av Sveriges militärterritoriella indelning. Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och 1893 gradvis ersatte de från 1833 införda militärdistrikten. Militärområdet ledes av en militärbefälhavare (MB). 1942 fick Befälhavaren de operativa uppgifterna för arméstridskrafterna. 1966 överfördes även de operativa uppgifter som tidigare legat på marinkommandochefer samt jakteskaderchefer. Militärbefälhavaren hade från 1966 hela ansvaret för den samlade operativa ledningen av alla stridskrafter inom respektive militärområde.

Milo ÖN

Milo NN

Milo B

Milo Ö

Milo V

Milo S

MKG

Militärområden och militärkommandon 1989:

Militärområdesstaber •

Militärkommandostaber

Karta över arméfördelningarna åren 1902–1928

Kartan över militärområdena åren 1966–1991.

Den 1 juli 2000 ersattes militärområdena med en militärdistriktsorganisation, vilken kom att vara aktiv fram till den 31 december 2005. Efter att militärdistrikten hade avvecklats inordnades fyra stycken "Säkerhets- och samverkanssektioner". Sektioner leddes från Högkvarteret, och hade som uppgift att samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Från och med den 1 januari 2013 ersätts dessa sektioner, av fyra militärregioner. Regionerna är tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Regionerna kan till viss del likställas de tidigare försvarsområdena.

1700-talet

1792–1797

Enligt ett kungligt brev indelades armén den 10 maj 1792 åtta fördelningar. Fördelningarna leddes av en fördelningschef, vilkas uppgifter reglerades i en instruktion från 19 maj 1792. Där det framgick att han skulle vara ansvarig för exercis och disciplin och bevisa de årliga mötens vid regementena. Trupperna skulle alltid vara i stridbart skick och fördelningschefen skulle rapportera sina iakttagelser till kungen varje år. Enligt ett kungligt brev den 13 februari 1797 upplöstes arméns fördelningsindelning.^[1]

Militärområde	Stabsort	Aktivt
Livfördelningen	???	1792–1797
Skånska fördelningen	???	1792–1797
Finska fördelningen	???	1792–1797
Västra fördelningen	???	1792–1797
Norra fördelningen	???	1792–1797
??? fördelningen	???	1792–1797
??? fördelningen	???	1792–1797
??? fördelningen	???	1792–1797

1800-talet

1833–1847

Militärdistrikten inrättades 1833 som endast en fredstida indelningsform. Blekinge län stod utanför indelningen och utgjorde Flottans militärdistrikt.

Militärområde	Stabsort	Aktivt
1. militärdistriktet	Landskrona	1833–1847
2. militärdistriktet	Växjö	1833–1847
3. militärdistriktet	Göteborg	1833–1847
4. militärdistriktet	Stockholm	1833–1847
5. militärdistriktet	Arboga	1833–1847
6. militärdistriktet	Stockholm	1833–1847

1847–1867

Militärområde	Stabsort	Aktivt
1. militärdistriktet	Landskrona Malmö Helsingborg	1847–1863 1863–1864 1864–1867
2. militärdistriktet	Mariefred Stockholm Linköping	1847–18?? 18??–1863 1863–1867
3. militärdistriktet	Karlstad Alingsås Töreboda	1847–1862 1862–1864 1864–1867
4. militärdistriktet	Stockholm	1847–1867
5. militärdistriktet	Gävle Söderhamn Stockholm Gävle	1847–1856 1856–1861 1861–1866 1866–1867

1867–1889

Militärområde	Stabsort	Aktivt
1. militärdistriktet	Helsingborg Kristianstad	1864–1887 1887–1889
2. militärdistriktet	Jönköping Linköping Eksjö	1867–1873 1873–1888 1888–1889
3. militärdistriktet	Mariestad Karlstad Stockholm Karlstad Skövde	1867–1873 1873–1878 1878–1882 1882–1885 1885–1889
4. militärdistriktet	Stockholm	1867–1889
5. militärdistriktet	Gävle Stockholm Gävle	1866–1878 1878–1888 1888
Gotlands militärbefäl	Visby	1873–1889

1889–1893

Militärområde	Stabsort	Aktivt
1. militärdistriktet	Kristianstad Helsingborg	1887–1888 1888–1893
2. militärdistriktet	Eksjö	1889–1893
3. militärdistriktet	Skövde	1889–1893
4. militärdistriktet	Stockholm	1889–1893
5. militärdistriktet	Stockholm	1889–1893
6. militärdistriktet	Gävle	1889–1893
Gotlands militärbefäl	Visby	1889–1893

1893–1901

Militärområde	Stabsort	Aktivt
1. arméfördelningen	Helsingborg	1893–1901
2. arméfördelningen	Eksjö Linköping	1893–1894 1894–1901
3. arméfördelningen	Skövde	1883–1901
4. arméfördelningen	Stockholm	1893–1902
5. arméfördelningen	Stockholm	1893–1901
6. arméfördelningen	Gävle Härnösand	1893–1894 1894–1901
Gotlands militärområde	Visby	1893–1901

1900-talet

1902–1927

Militärområde	Stabsort	Aktivt
I. arméfördelningen	Helsingborg	1902–1927
II. arméfördelningen	Linköping	1902–1927
III. arméfördelningen	Skövde	1902–1927
IV. arméfördelningen	Stockholm	1902–1927
V. arméfördelningen	Stockholm	1902–1927
VI. arméfördelningen	Härnösand Östersund	1902–1910 1910–1927
Gotlands militärområde	Visby	1902–1927

1928–1936

Inom varje arméfördelning samt vid Övre Norrlands trupper fanns ett militärområde. Militärområdesbefälhavaren var territoriell chef och underställd chefen för arméfördelningen respektive chefen för Övre Norrlandstrupper.

Militärområde	Stabsort	Aktivt
Södra arméfördelningen	Helsingborg	1928–1936
Östra arméfördelningen	Stockholm	1928–1936
Östra brigaden	Linköping	1928–1937
Västra arméfördelningen	Skövde	1928–1936
Norra arméfördelningen	Östersund	1928–1936
Övre Norrlands trupper	Boden	1928–1936
Gotlands trupper	Visby	1928–1936

1937–1942

1937 års organisation med arméfördelningar gav förbanden fördelen genom att arméfördelningschefen kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. Inom vardera fördelning fanns även en militärområdesbefälhavare som ledde den territoriella verksamheten.

Militärområde	Stabsort	Aktivt
I. arméfördelningen	Helsingborg Kristianstad	1937–1939 1939–1942
II. arméfördelningen	Östersund	1937–1942
III. arméfördelningen	Skövde	1937–1942
IV. arméfördelningen	Stockholm	1937–1942
Gotlands militärområde	Visby	1937–1942
Övre Norrlands trupper	Boden	1937–1942

1942–1966

Från 1942 indelades Sverige i sju militärområden (numrerade I–VII). I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes också en namnändring. Militärområdena övertog den operativa ledningen, det vill säga militärområdet ansvarade för krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av krig.

Militärområde	Stabsort	Aktivt
I. militärområdet	Kristianstad	1942–1966
II. militärområdet	Östersund	1942–1966
III. militärområdet	Skövde	1942–1966
IV. militärområdet	Stockholm Strängnäs	1942–1963 1963–1966
V. militärområdet	Stockholm Karlstad	1942–1942 1942–1966
VI. militärområdet	Boden	1942–1966
VII. militärområdet	Visby	1942–1966

1966–1990-talet

I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes en namnändring på Militärområdena. Militärområdena övertog den operativa ledningen. Det vill säga Militärområdet ansvarade för krigsplanläggning inom området (Milot), i händelse av krig. Vidare reucerades antalet militärområden då VII.militärområdet, som omfattade Gotland, uppgick som ett kommando inom Östra militärområdet.

Militärområde	Beteckning	Stabsort	Aktivt	Kommentar
Södra militärområdet	Milo S	Kristianstad	1966–2000	Tidigare I.militärområdet
Nedre Norrlands militärområde	Milo NN	Östersund	1966–1993	Tidigare II. militärområdet
Västra militärområdet	Milo V	Skövde	1966–1993	Tidigare III. militärområdet
Östra militärområdet	Milo Ö	Strängnäs	1966–1991	Tidigare IV. militärområdet
Bergslagens militärområde	MiloB	Karlstad	1966–1991	Tidigare V. militärområdet
Övre Norrlands militärområde	Milo ÖN	Boden	1966–1993	Tidigare VI.militärområdet
Gotlands militärkommando	MKG	Visby	1966–2000	Tidigare VII. militärområdet Uppgår inom Milo Ö, men kvarstår som stab.

1990-talet–2000

1966 års organisation bestod fram till åren 1991 och 1993 då de sex militärområdena slogs samman och bildade tre stycken områden samt ett kommando.

Militärområde	Beteckning	Stabsort	Aktivt	Kommentar
Södra militärområdet	Milo S	Kristianstad	1966–2000	1993 uppgår Milo V inom Milo S.
Mellersta militärområdet	Milo M	Strängnäs	1991–2000	Bildas genom sammanslagning av Milo B och Milo Ö.
Norra militärområdet	Milo N	Boden	1993–2000	Bildas genom sammanslagning av Milo NN och Milo ÖN.
Gotlands militärkommando	MKG	Visby	1966–2000	Överfördes 1991 till Milo M.

2000-talet

2000–2005

Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades militärområdena och ersattes av militärdistrikt. De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena, dock hade man inte med samma territoriella och operativa uppgifter som militärområdena. Utan dessa överfördes till nyinrättade Operativa insatsledningen (OPIL). Militärdistrikten kom istället att bli den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig, istället för som tidigare respektive försvarsområde. Deras främsta uppgift var territoriell verksamhet, utbildning av hemvärns- och frivillig personal samt insatser, i första hand inom ramen för stöd till samhället.

Inom respektive militärdistrikt organiserades militärdistriktsgrupper, totalt 29 stycken vilka i princip tog över den gamla försvarsområdesindelningen, som i stort sett följde länsindelningen. Militärdistriktens uppgift var att stödja och utbilda hemvärnet samt övriga frivilliga organisationer. Distrikten avvecklades i sin tur 2005 efter försvarsbeslutet 2004.

Militärdistrikt	Beteckning	Stabsort	Aktivt	Kommentar
Södra militärdistriktet	MD S	Göteborg	2000–2005	Tidigare Södra militärområdet
Mellersta militärdistriktet	MD M	Strängnäs	2000–2005	Tidigare Mellersta militärområdet
Norra militärdistriktet	MD N	Boden	2000–2005	Tidigare Norra militärområdet
Gotlands militärdistrikt	MD G	Visby	2000–2004	Tidigare Gotlands militärkommando

2006–2012

Efter militärdistriktens avveckling ersattes de till viss del av fyra Säkerhets- och samverkanssektioner. Sektionerna uppgift är bland annat att regionalt samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Sektionerna ledes från Försvarsmaktens Högkvarter i Stockholm, men fanns lokaliserade på fyra orter i Sverige.^[2] De fyra Säkerhets- och samverkanssektionerna ersattes av fyra militärregioner från den 1 januari 2013, vilka övertog sektionernas uppgifter.

Sektion	Stabsort	Aktivt	Ingående län
SäkSam sekt Boden	Boden	2005–2012	Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län
SäkSam sekt Göteborg	Göteborg	2005–2012	Västra Götalands, Hallands, Örebro och Värmlands län
SäkSam sekt Malmö	Malmö	2005–2012	Skånes, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län
SäkSam sekt Stockholm	Stockholm	2005–2012	Stockholms, Uppsala, Dalarnas, Gävleborgs, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län

2013–

I Regeringen Reinfeldts budgetpropositionen för 2011 avsågs att i insatsorganisationen inrätta fyra regionala staber. Staberna var tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Vidare var det även tänkt att staberna ska överta de uppgifter som tidigare utfördes av säkerhets- och samverkanssektioner och insatsledning i Stockholm.^[3] De fyra regionala staberna att lokaliserades till Boden, Kungsängen, Skövde/Göteborg och Revingehed.^[4]

Militärregionerna skiljer sig från tidigare organisationer, då de är organiserade som insatsförband, och lyder under cheferna för Norrbottens regemente (I 19), Livgardet (LG), Skaraborgs regemente (P 4) samt Södra skånska regementet (P 7). Vidare inordnades de fyra befintliga Säkerhets- och Samverkanssektioner (SäkSam) och Insatsledning Stockholm i staberna. Stabernas främsta uppgift är att leda territoriell verksamhet på den regionala och lokala nivån. Upprättandet av staberna tillgodosåg det militära ledningsbehovet och är även en samverkanspartner till den civila delen av samhället.

Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av regementena och militärregionerna (vid Militärregion Nord 1 oktober 2018), det genom att en separat chefsbefattning för militärregionerna tillsattes. Inriktningen inom Försvarsmakten är att från den 1 januari 2020 ska samtliga militärregioner bli självständiga förband, inom Försvarsmakten benämnd som organisationsenhet (OrgE). Därvid kommer de samtidigt att överta ledningen även i fredstid av utbildningsgrupperna med dess hemvärnsbataljoner. Respektive militärregion kommer därmed att tilldelas ett så kallat produktionsledningsansvar.^[5]

Militärregion	Beteckning	Stabsort	Aktivt	Kommentar
Militärregion Nord	MR N (Norr)	Boden	2013–	Säkerhets- och samverkanssektion Boden
Militärregion Mitt	MR M (Mitt)	Kungsängen	2013–	Säkerhets- och samverkanssektion Stockholm
Militärregion Gotland	MR G (Gotland)	Visby	2018–	Främre ledning Gotland (MR M)
Militärregion Väst	MR V (Väst)	Skövde/Göteborg	2013–	Säkerhets- och samverkanssektion Göteborg
Militärregion Syd	MR S (Syd)	Revingehed	2013–	Säkerhets- och samverkanssektion Malmö

Se även

Sveriges militärterritoriella indelning

Källor

Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Westerberg, Lennart (1993). Militär ledning i nedre Norrland: minnesskrift med anledning av Milo NN upphörande 1993. Östersund: Nedre Norrlands militärområde. Libris 1698050
Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011

Noter

^ Westerberg (1993), s. 9-10
^ mil.se (2005-12-08) Nationell ledning Läst 11 juli 2010
^ Regeringen.se Försvar och samhällets krisberedskap Arkiverad 14 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 12 januari 2011
^ Forsvarsmakten.se (2011-03-01) Budgetunderlag 2012 Arkiverad 1 december 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 5 mars 2011
^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 28 december 2018.

[1] Westerberg (1993), s. 9-10

[2] .se (2005-12-08) Nationell ledning Läst 11 juli 2010

[3] Regeringen.se Försvar och samhällets krisberedskap Arkiverad 14 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 12 januari 2011

[4] Forsvarsmakten.se (2011-03-01) Budgetunderlag 2012 Arkiverad 1 december 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 5 mars 2011

[5] ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 28 december 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]