Lena Nyman
Anna Lena Elisabet Nyman, född 23 maj 1944 i Stockholm,[1] död 4 februari 2011[2] i Adolf Fredriks församling i Stockholm,[3] var en svensk skådespelerska. Hon var engagerad bland annat vid Dramaten och Stockholms stadsteater och medverkade i många filmer.
Lena Nyman | |
Lena Nyman 1967, vid inspelningen av Jag är nyfiken - gul. | |
Född | Anna Lena Elisabet Nyman 23 maj 1944 Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 4 februari 2011 (66 år) Adolf Fredriks församling, Stockholm, Sverige |
Aktiva år | 1955–2006 |
Make | Rune Andersson (1977–1979) |
Partner | Tomas Pontén (sambo en tid) |
Betydande roller | |
Teatereleven Lena i Jag är nyfiken - gul Prinsessan Victoria i SOPOR Mia/Ingegerd i P&B Malla af Tidaholm i Raskenstam Boel Bengtsson i Morrhår och ärtor Susanna "Sanna" Björkman i Drömkåken | |
IMDb SFDb |
Biografi
redigeraLena Nyman växte upp vid Lidnersplan i Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm.[4] Hennes föräldrar var konstnären Lennart Nyman[5] och pälssömmerskan Margit, ogift Svensson. Lena Nyman började på teaterskola redan som sexåring.[6]
Nyman hade allt från dramatiska roller till lättsamma komediroller på sin meritlista. Hon debuterade vid elva års ålder i den barnförbjudna thrillern Farligt löfte, medverkade samma år i Luffaren och Rasmus och försörjde sig därefter själv som skådespelare. När hon kom in på Statens scenskola 1964 var det mest för att få lugn och ro ett tag; hon hade då redan hunnit medverka i flera pjäser på Dramaten och gjort ett flertal filmroller.
Bland hennes många roller på Dramaten kan nämnas Polly i Tolvskillingsoperan (1969), Hedvig i Vildanden (1972), Pernille i Den jäktade (1974) och titelrollen i Medea (1986). Hon samarbetade i ett antal produktioner med regissören Alf Sjöberg, som hon i intervjuer sa var hennes favoritregissör. Många av deras teateruppsättningar gjordes också som TV-produktioner. Dessutom arbetade hon med regissörer som Ingmar Bergman, även på film, med Liv Ullmann och Ingrid Bergman, som utvecklingsstörd dotter i Höstsonaten (1978), Bo Widerberg och inte minst i filmer av Vilgot Sjöman. Hon samarbetade ofta och gärna med skådespelare som Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook, Gösta Ekman och Allan Edwall. På den sistnämndes Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm arbetade hon också ett flertal gånger med nära vännen Kristina Lugn.
År 1973 överraskade Lena Nyman som revyartist i Svenska Ords Glaset i örat på Berns; hennes monolog Stadslollan blev något av en revyklassiker. Därefter följde många produktioner tillsammans med Hasse och Tage, bland annat scenproduktionerna Svea Hund på Göta Lejon (1976) och Fröken Fleggmans mustasch (1982), samt filmer som Släpp fångarne loss – det är vår!, Picassos äventyr, Sopor och P&B.
Nyman var en viktig del av svensk filmhistoria ända sedan genombrottet i den skandalomsusade filmen Jag är nyfiken – gul (1967). Andra filmer där hon hade framträdande roller är till exempel Ronja Rövardotter och Morrhår och ärtor. Hon medverkade också i en mängd TV-produktioner, bland annat med huvudroller i Lysistrate och Drottning Kristina, båda 1981.
Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under några år på 1970–talet var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.
Lena Nyman avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom. Efter begravningsgudstjänsten i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm den 7 mars gravsattes hon samma dag på Norra begravningsplatsen.[7]
Eftermäle
redigeraÅr 2020 utgavs Lena Nymans dagböcker [8], redigerade av filmaren Isabel Andersson och som även blir en film "Lena" [9]. En recensent skriver att "det är omöjligt att inte läsa dem med metoo-glasögon", och hur det gör ont att läsa om uppseendeväckande grymma omdömen från manliga filmrecensenter. Det framgår hur hon själv retar sig på kvinnor som anpassar sig och gör sig söta för män, men att hon vet att hon själv än så länge är samma skrot och korn, istället för att bli självständig, oberoende, fri och intressant.[10] Filmen Lena av Isabel Andersson hade premiär den 17 september 2021.[11]
Filmografi i urval
redigera- 1955 – Farligt löfte
- 1955 – Luffaren och Rasmus
- 1958 – Musik ombord
- 1963 – Det är hos mig han har varit
- 1964 – 491
- 1967 – Jag är nyfiken – gul
- 1968 – Jag är nyfiken – blå
- 1968 – Alkestis (TV-teater)
- 1969 – Fadern (TV-teater)
- 1973 – Kvartetten som sprängdes (TV-serie)
- 1973 – Glaset i örat (TV)
- 1975 – Släpp fångarne loss – det är vår!
- 1975 – Den vita väggen
- 1975 – Långtradarchaufförens berättelser (julkalender)
- 1976 – Svea Hund (TV)
- 1978 – Picassos äventyr
- 1978 – Höstsonaten
- 1979 – Min älskade
- 1979 – Gå på vattnet om du kan
- 1980 – Sverige åt svenskarna
- 1981 – Drottning Kristina (TV-teater)
- 1981 – Sopor
- 1981 – Rasmus på luffen
- 1981 – Lysistrate (TV-teater)
- 1981 – Missförståndet (TV-teater)
- 1982 – Fröken Fleggmans mustasch (TV)
- 1982 – Den enfaldige mördaren
- 1982 – Gräsänklingar
- 1983 – Raskenstam
- 1983 – P&B
- 1983 – Katy (svensk röst till Katy)
- 1983 – Hustruskolan (TV-teater)
- 1984 – Ronja Rövardotter
- 1984 – Sköna juveler
- 1986 – Morrhår och ärtor
- 1989 – Ture Sventon, privatdetektiv (julkalender)
- 1990 – Bobby Fischer bor i Pasadena (TV-teater)
- 1992 – Vennerman & Winge (TV-serie)
- 1992 – Manskören
- 1993 – Drömkåken
- 1995 – Svinet (TV-film)
- 1996 – Sånt är livet
- 1997 – Grötbögen (TV-film)
- 1997 – Cheek to Cheek (TV-teater)
- 1999 – Örjan, den höjdrädde örnen
- 2001 – Puder
- 2003 – Skenbart – en film om tåg
- 2006 – Den som viskar (TV-serie)
- 2006 – Att göra en pudel
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraBibliografi
redigera- 2020 – Nyman, Lena; Andersson Isabel. Dagböcker och brev i urval 1962-1974. [Lund]: Ellerströms. Libris z9gp3lj2w27h470l. ISBN 9789172475908
Diskografi
redigeraPriser och utmärkelser
redigera- 1968 – Guldbagge för bästa skådespelerska (Jag är nyfiken-filmerna)
- 1972 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
- 1975 – Svenska Akademiens teaterpris
- 1991 – Guldmasken som "Bästa kvinnliga skådespelare" (i Skvaller)
- 1995 – Guldmasken som "Bästa kvinnliga skådespelare" (i I nöd och lust) tillsammans med Yvonne Lombard och Mona Malm
- 2004 – Litteris et Artibus
- 2006 – Dramatens O'Neill-stipendium
- 2009 – Cornelis Vreeswijk-stipendiet
Lena Nyman-priset
redigeraLena Nyman-sällskapet delar årligen den 23 maj ut ett pris till Lena Nymans minne. Det ska gå till en skådespelare, artist eller konstnär, som verkar i Lena Nymans anda. Priset delades ut första gången samtidigt med sällskapets bildande den 23 maj 2014, vilket skulle ha varit Lena Nymans 70-årsdag. Det består av en flaska Dom Perignon som var hennes favoritchampagne och delas ut vid hennes grav på Norra begravningsplatsen i maj.[22][23]
Referenser
redigera- ^ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
- ^ ”Lena Nyman har avlidit”. SvD.se. 4 februari 2011. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/lena-nyman-har-avlidit_5916587.svd. Läst 8 februari 2011.
- ^ Sveriges dödbok 1901-2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ ”Nyman på nya äventyr”. SvD.se. 4 februari 2011. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/nyman-pa-nya-aventyr_112245.svd. Läst 8 februari 2011.
- ^ Hemligt vem som ska ärva. Lena Nyman dog utan några större tillgångar Aftonbladet 9 februari 2011. Åtkomst 23 mars 2013.
- ^ Svensk filmdatabas - Lena Nyman
- ^ Hittagraven.Stockholm.se
- ^ Nyman, Lena.. Dagböcker och brev 1962-1974.. ISBN 978-91-7247-590-8. OCLC 1151847125. https://www.worldcat.org/oclc/1151847125. Läst 22 januari 2021
- ^ ”Dokumentären Lena av Isabel Andersson baserar sig på 17 papperskassar med dagböcker”. Svensk Filmdatabas. 22 januari 2021. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=621780. Läst 22 januari 2021.
- ^ Lars Linder (25 september 2020). ”Lena Nymans dagböcker gör ont att läsa”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/lena-nymans-dagbocker-gor-ont-att-lasa/.
- ^ ”Lena (2021)”. https://kritiker.se/film/lena/. Läst 18 september 2021.
- ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015.
- ^ Göran O. Eriksson (13 juni 1967). ”Shakespeare på stockholmska”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-06-13/157/12. Läst 15 augusti 2018.
- ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015.
- ^ Ingegärd Waarenperä (27 september 1987). ”'Omaka par' på Maxim: Kvinnlig komedikonst”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-27/262/24. Läst 25 januari 2016.
- ^ Marcus Boldemann (4 oktober 1989). ”Komedipremiär på Maxim: Duktiga aktörer tappar taget”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-04/269/28. Läst 29 oktober 2016.
- ^ Lars-Olof Franzén (1 februari 1993). ”En obehaglig överdrift”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924004101/http://www.dn.se/arkiv/kultur/en-obehaglig-overdrift. Läst 28 juni 2015.
- ^ Helena Lindblad (24 september 1994). ”Hög puls i änkornas sorgeklubb”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/hog-puls-i-ankornas-sorgeklubb/. Läst 29 oktober 2016.
- ^ Pia Huss (19 januari 1998). ”Orden motarbetar sig själva: Gunnel Lindblom och Lena Nyman kämpar med ett klumpigt tillyxat pjäsmaterial på Maxim”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030000035/http://www.dn.se/arkiv/teater/orden-motarbetar-sig-sjalva-gunnel-lindblom-och-lena-nyman-kampar/. Läst 29 oktober 2016.
- ^ Leif Zern (21 januari 2000). ”Inte så strålande tider. Det räcker inte att citera gamla slagnummer”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 25 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160125143836/http://www.dn.se/arkiv/kultur/revy-inte-sa-stralande-tider-det-racker-inte-att-citera. Läst 24 juni 2015.
- ^ Leif Zern (14 mars 2003). ”En djärv fritänkare kliver upp ur graven. Urpremiär på Strindbergs pjäs på hans egen scen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/en-djarv-fritankare-kliver-upp-ur-graven-urpremiar-pa-strindbergs-pjas-pa-hans-egen-scen/. Läst 7 juni 2019.
- ^ ”Ett bloss för Lena Nyman”. Anna Bromme. http://www.annabromee.se/ett-bloss-for-lena-nyman/. Läst 30 maj 2016.
- ^ Jan-Olov Andersson (28 maj 2016). ”Guldbaggevinnare får årets Lena Nyman-pris”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article22900715.ab. Läst 30 maj 2016.
Vidare läsning
redigera- Lena Nyman i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
- Persson, Annika (2013). Jag vill ju vara fri: en bok om Lena Nyman. Stockholm: Norstedt. Libris 13585311. ISBN 9789113046204
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Lena Nyman.
- Lena Nyman på SVT Play
- Lena Nyman på Svensk Filmdatabas
- Lena Nyman på Internet Movie Database (engelska)
- Lena Nyman, Rollboken. dramaten.se.
- Lena Nymans arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)