Uppslagsordet ”Novella” leder hit. För andra betydelser, se Novella (olika betydelser).

Kortroman, eller novella, är ett litterärt format som ligger mellan den kortare novellen och den längre romanen. Ett tredje ord för i princip samma sak är romanett.[1]

Definition

redigera

En kortroman är uppbyggd som en traditionell roman och har kapitelindelningar, men betydligt färre sidor. Ett vanligt sidantal för en kortroman är 50–100. En längre novell med kapitelindelning skulle också kunna kallas kortroman eller novella, även om sidantalet understiger 50.

Några exempel är Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg och Carmen av Prosper Mérimée.

Science Fiction and Fantasy Writers of Americas pris Nebula Award definierar en kortroman som en bok med mellan 17 500 och 40 000 ord.[2] Andra definitioner finns och verkar variera mellan 15 000 och 40 000 ord.[3][4]

Historia

redigera

Novellan uppstod i Italien under medeltiden. De var baserade på lokala händelser av komisk, politisk och amorös natur. Senare utvecklande författare som Giovanni Boccaccio, Franco Sacchetti och Matteo Bandello formen till subtilt psykologiska och strukturerade korta berättelser, och använde sig ofta av en ramhandling som förenar berättelserna kring ett särskilt tema.[5]

Geoffrey Chaucer introducerade formen i England med sina Canterbury Tales. William Shakespeare och andra samtida pjäsförfattare hämtade inte sällan intriger till sina dramatiska verk från italienska novellas.[5]

Med sitt realistiska innehåll och form influerade kortromanen romanens och novellens utveckling under 1700- och 1800-talen. I Tyskland blev kortromanen en betydande genre med författare som Heinrich von Kleist, Gerhard Hauptmann, J.W. von Goethe, Thomas Mann och Franz Kafka.[5]

Andra författare som skrivit kortromaner är Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Joseph Conrad och Henry James.[5]

Berömda kortromaner

redigera

Källor

redigera