Ester (estniska: eestlased), äldre namn maarahvas[2] är ett östersjöfinskt folkslag som talar estniska, ett östersjöfinskt språk, nära besläktat med finska. De flesta ester bor i Estland.
| |||||||||||||||
| Antal sammanlagt | |||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Cirka 1,1 miljoner | |||||||||||||||
| Regioner med betydande antal | |||||||||||||||
 Estland 909 552
| |||||||||||||||
| |||||||||||||||
| Språk | |||||||||||||||
| Besläktade folkgrupper | |||||||||||||||
Historia
redigeraEstland fick en bofast befolkning för ungefär 10 000 år sedan. Trots att man inte kan veta vilket språk som talades i området vid denna tid finns det teorier som pekar mot att det för 5 000 år sedan invandrade folk som eventuellt talade ett tidigt finsk-ugriskt språk besläktat med modern estniska. Denna forskning bygger primärt på genetik, och inte språk.[3] Lingvister har dock visat att finsk-ugriska språk dök upp långt senare runt Östersjön, förmodligen under tidig bronsålder (ca. 1 800 f.Kr.).[4][5]
Namnet "Eesti", eller Estland, antas komma från germanskans Aestii som de gav åt de baltiska folk som bodde norr om floden Wisła. Den romerske historikern Tacitus omnämnde 98 e.Kr. Aestii som ett folk, och skandinaverna kallade landet söder om Finska viken "Eistland" vilket fortfarande är det isländska namnet på Estland. Protoestniska folk (liksom andra talare av östersjöfinska språk) kallades också chuder i fornslaviska krönikor.
Genetik
redigeraN1c och R1a är de vanligaste haplogrupperna för ester med Y-kromosom; båda har en andel på mer än 30 %.[6][7][8] 15 % har I1.[7]
Se även
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ^ ”Folkmängden efter födelseland, ålder och kön. År 2000 - 2021”. Statistikdatabasen. Statistiska Centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101E/FodelselandArK/. Läst 20 oktober 2022.
- ^ Jürgen Beyer, Ist maarahvas (‚Landvolk‘), die alte Selbstbezeichnung der Esten, eine Lehnübersetzung? Eine Studie zur Begriffsgeschichte des Ostseeraums. Zeitschrift für Ostmitteleuropa-Forschung 56 (2007), s 566-593.
- ^ Virpi Laitinen et al. (2002), Y-Chromosomal Diversity Suggests that Baltic Males Share Common Finno-Ugric-Speaking Forefathers, Human Heredity, pages 68-78, [1]
- ^ Petri Kallio 2006: Suomalais-ugrilaisen kantakielen absoluuttisesta kronologiasta. — Virittäjä 2006. (Med engelsk sammanfattning).
- ^ Häkkinen, Jaakko 2009: Kantauralin ajoitus ja paikannus: perustelut puntarissa. – Suomalais-Ugrilaisen Seuran Aikakauskirja 92. http://www.sgr.fi/susa/92/hakkinen.pdf
- ^ Tambets, Kristiina; Yunusbayev, Bayazit; Hudjashov, Georgi; Ilumäe, Anne-Mai; Rootsi, Siiri; Honkola, Terhi (2018-09-21). ”Genes reveal traces of common recent demographic history for most of the Uralic-speaking populations”. Genome Biology 19: sid. 139. doi:. ISSN 1474-7596. PMID 30241495. PMC: 6151024. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6151024/. Läst 23 januari 2024.
- ^ [a b] Lang, Valter: Homo Fennicus – Itämerensuomalaisten etnohistoria, s. 94–95. SKS, 2020. ISBN 9789518581300.
- ^ Tambets, Kristiina; Rootsi, Siiri; Kivisild, Toomas; Help, Hela; Serk, Piia; Loogväli, Eva-Liis (2004-4). ”The Western and Eastern Roots of the Saami—the Story of Genetic “Outliers” Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes”. American Journal of Human Genetics 74 (4): sid. 661–682. ISSN 0002-9297. PMID 15024688. PMC: 1181943. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1181943/. Läst 23 januari 2024.