Alessandro Algardi, född 31 juli 1598 i Bologna, död 10 juni 1654 i Rom, var en italiensk skulptör under högbarocken.

Alessandro Algardi
Född31 juli 1598
Bologna, Kyrkostaten
Död10 juni 1654 (55 år)
Rom, Kyrkostaten
Konstnärskap
År aktivcirka 1618–1654
FältSkulptur
MotivPorträtt, kristna motiv
RörelseBarocken
MecenaterPåve Innocentius X
Kardinal Ludovico Ludovisi
Kardinal Giacomo Franzoni
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Biografi

redigera

Efter studier vid Carracciakademin i Bologna slog sig Alessandro Algardi omkring 1625 ned i Rom, där han till sina vänner räknade Domenichino, Nicolas Poussin och Andrea Sacchi. Algardi utmärkte sig främst som porträttör, särskilt genom det psykologiska djupet i sin karaktärsanalys. Trots att Algardis inställning var klassicistisk och trots att han tävlade intensivt med Bernini tog han också intryck av Berninis stil, särskilt från dennes gravmonument över påven Urban VIII. Det kan man se till exempel på Algardis byst av påven Innocentius X. Det gravmonument som Algardi utförde över Leo XI i Peterskyrkan var det första som utfördes med Berninis Urban VIII som förebild.

Kardinal Jules Mazarin försökte vid två tillfällen att övertala Algardi att komma till Paris och verka för det franska kungahuset.[1]

Mellan 1646 och 1653 arbetade Algardi på reliefen Påve Leo I fördriver Attila från Rom. Med sin gradvisa övergång från de fristående figurerna i förgrunden till de låga relieferna i bakgrunden skulle denna relief komma att utöva stort inflytande på senare tiders teknik.

Verk i urval

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Haskell 1980, s. 182–183
  2. ^ Blunt 1992, s. 47.
  3. ^ Blunt 1992, s. 71.
  4. ^ Blunt 1992, s. 72.
  5. ^ Blunt 1992, s. 79.
  6. ^ Blunt 1992, s. 117.
  7. ^ Blunt 1992, s. 144.
  8. ^ [a b] Blunt 1992, s. 150.
  9. ^ Montagu 1985, s. 70–71.
  10. ^ Blunt 1992, s. 159.
  11. ^ Blunt 1992, s. 342.
  12. ^ Blunt 1992, s. 163.
  13. ^ Blunt 1992, s. 174.
  14. ^ Blunt 1992, s. 175.
  15. ^ [a b] Erwee 2014, s. 636.
  16. ^ Blunt 1992, s. 208.
  17. ^ Blunt 1992, s. 219.
  18. ^ Blunt 1992, s. 267.

Tryckta källor

redigera

Externa länkar

redigera