Sydpipistrell: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
m Åtgärdar arkiverad länk. |
Plumbot (Diskussion | Bidrag) m →Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop, ändrar vid behov till standardnamn på mallen |
||
| (12 mellanliggande sidversioner av 4 användare visas inte) | |||
Rad 2:
| name = Sydpipistrell
| status = lc
| status_ref = <ref name="IUCN"/>
|status Sverige =
|status Sverige ref = <ref name="ADB">{{webbref |url=https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/205994 |titel=''Pipistrellus pipistrellus'' Sydpipistrell |hämtdatum=
| image = Pipistrellus pipistrellus01.jpg
| image_caption =
Rad 33:
}}
'''Sydpipistrell'''
Den är mycket lik [[dvärgpipistrell]]en, vilken den också räknades till tidigare. Tillsammans med [[dvärgpipistrell]]en är den [[Europa]]s minsta fladdermusart med en [[Vingspann|vingbredd]] upp till 25 centimeter, kroppslängd (huvud och bål) mellan 3,5 och 4,5 centimeter och vikt upp till 8 gram. Pälsen är rödbrun på ovansidan och ljusgrå under.<ref name="BUD">{{bokref |titel=Däggdjur: alla Europas arter |efternamn=Bjärvall |förnamn=Anders |författarlänk=Anders Bjärvall|medförfattare=Ullström, Staffan | år=1995 |sid=53 |utgivare=Wahlström & Widstrand |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-46-16576-2}}</ref> Enligt mätningar från norra Afrika har arten en 2,9 till 3,4 cm lång svans, 2,8 till 3,4 cm långa underarmar, 0,6 till 0,7 cm långa bakfötter och 0,7 till 1,1 cm stora öron.<ref name="MOA2013"/>
Håren som bildar pälsen är på ovan- och undersidan tvåfärgade med ett mörkbrunt avsnitt nära roten. Det mörka avsnittet kan utgöra upp till ¾ delar av hela hårets längd. I ansiktet kring ögonen och nosen förekommer ett naket mörkbrunt område och dessutom är öronen mörkbruna. Sydpipistrell har mörkbruna vingar och en mörkbrun svansflyghud. Sällsynt förekommer en ljus kant vid bakre vingarna. Tanduppsättningen består i överkäken per sida av två framtänder, en hörntand, två [[premolar]]er och tre [[molarer]]. I underkäken finns ytterligare en framtand per sida, alltså 34 tänder i hela tanduppsättningen. I överkäken har de inre framtänderna två knölar på toppen och alla övre framtänder är ungefär lika stora. Det finns en liten klaff mellan hörntanden och den första premolaren.<ref name="MOA2013"/>
▲== Vanor ==
== Ekologi ==
Sydpipistrellen jagar strax efter solnedgången och framåt. Flykten är snabb med tvära kast. Födan består huvudsakligen av [[tvåvingar]] ([[myggor]], [[flugor]]) och [[fjärilar]]. Under flykten ger den ifrån sig ett hörbart, tickande läte.<ref name="CLDGK">{{bokref |titel=Däggdjur, groddjur & kräldjur |efternamn=Curry-Lindahl |förnamn=Kai |år=1988 |sid=228-230 |utgivare=Norstedts |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-1-864142-3 }}</ref> <ref name="SSD">{{bokref |titel=Sveriges smådäggdjur |efternamn=Lundberg |förnamn=Peter |medförfattare=de Jong, Johnny | år=1995 |sid=30 |utgivare=Fältbiologerna |utgivningsort=Örebro |isbn=91-85094-60-9}}</ref> Det egentliga ekolokalisationslätet har dock en huvudfrekvens (den frekvens vid vilken lätet är starkast) på 46 [[Hertz|kHz]] och är ohörbart för människan. Det totala frekvensintervallet ligger mellan 46 och 76 kHz, och medelpulslängden är 4,8 ms.<ref name="JEB">{{Tidskriftsref | url=http://jeb.biologists.org/content/203/17/2641.full.pdf | år = 2000 | tidskrift = The Journal of Experimental Biology |utgivare=The Company of Biologists Ltd, Storbritannien | volym = 203 | sid = 6 | titel = Acoustic Identification of Twelve Species of Echolocating Bat by Discriminant Function Analysis and Artificial Neural Networks | format = PDF, 126 kB | författare = Stuart Parsons & Gareth Jones | hämtdatum = 29 april 2017 | språk = engelska }}</ref>
Arten vilar under sommaren främst i byggnader och ibland i träd. Honorna sitter där tätt intill varandra. Under den kalla årstiden används dessutom sprickor i murar, grottor, bergssprickor och trädens håligheter som viloplats. Exemplar som tillhör samma flock har en liknande kroppslukt som skiljer sig från andra flockars lukt.<ref name="Kunz"/><ref name="IUCN"/> Honor med ungar bildar egna flockar eller [[Koloni (biologi)|kolonier]] som är skilda från de könsmogna hannarna. Dessa grupper har vanligen 25 till 50 medlemmar, ibland så mycket som omkring 200 individer. Även antalet individer i vintergömstället kan variera. Oftast registreras ensamma djur eller små flockar. Sällan ockuperar upp till {{formatnum:45000}} exemplar en grotta.<ref name="IUCN"/>
Sydpipistrell stannar vanligen i samma område men ibland vandrar en individ upp till {{formatnum:1123}} km.<ref name="IUCN"/>
== Utbredning ==
Rad 47 ⟶ 52:
I [[Sverige]] förekommer den dock mycket sparsamt. Den hittades första gången vid [[Ottenby]] på [[Öland]]. 2004 lokaliserades en koloni på ungefär 25 individer vid [[Mönsterås]] i [[Småland]]. Det är hittills den enda koloni man funnit i Sverige, men man misstänker att ytterligare en koloni finns i västra [[Blekinge]]. Utöver dessa observationer har enstaka fynd även gjorts i [[Västergötland]], på Öland och [[Gotland]] samt i [[Skåne]]. Man uppskattar (2015) den svenska populationen till mellan 25 och 100 individer.<ref name="ADB"/>
I [[Finland]] betecknas arten som "regelbunden vandrare, slumpmässig vandrare", men inga säkra observationer har gjorts i landet.<ref name="FAC"/>
2010 [[rödlistning|rödlistades]] sydpipistrellen som [[akut hotad]] ("CR") i Sverige. Klassificeringen upprepades 2015.<ref name="ADB"/>▼
▲2010 [[rödlistning|rödlistades]] sydpipistrellen som [[akut hotad]] ("CR") i Sverige. Klassificeringen upprepades 2015, men ändrades 2020 till [[sårbar]] ("VU").<ref name="ADB"/>
== Namnstandard ==
År [[2000]] delades arten upp i två, [[dvärgpipistrell]] (''Pipistrellus pygmaeus'') och pipistrell. Båda arterna är snarlika; dvärgpipistrell är emellertid mycket vanligare i [[Sverige]], där den är allmänt förekommande i södra delarna av landet upp till [[Dalälven]] och [[Gästrikland]]s kust.<ref name="
== Referenser ==
<references>
<ref name="IUCN">{{IUCN2018.1|assessors=Hutson, A.M., Spitzenberger, F., Aulagnier, S., Coroiu, I., Karataş, A., Juste, J., Paunovic, M., Palmeirim, J. & Benda, P. |år=2008 |id=17317/6968203 |titel=Pipistrellus pipistrellus |hämtdatum=11 januari 2022 }}</ref>
<ref name="NVV">{{webbref |url=http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Fladdermusarter-i-Sverige/ |titel=Fladdermusarter i Sverige |författare=Marie Nedinge |datum=6 augusti 2015 |hämtdatum=23 augusti 2015 |utgivare=Naturvårdsverket |arkivurl=https://web.archive.org/web/20150706002345/http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Fladdermossen-i-Sverige/Fladdermusarter-i-Sverige/ |arkivdatum=6 juli 2015 }}</ref>
<ref name="Kunz">{{Bokref |titel=Bat Ecology |efternamn=Kunz & Fenton |år=2005 |utgivare=University of Chicago Press |utgivningsort= |isbn= |sid=94-95 |kapitel=''Pipistrellus pipistrellus'' |kapitelurl=https://books.google.se/books?id=3JsLGJlPZH0C&lpg=PA104&ots=m1b5vY5uaI&dq=Chaerephon%20major&hl=sv&pg=PA94#v=onepage&q&f=false }}</ref>
<ref name="MOA2013">{{bokref |titel=Mammals of Africa |efternamn=Kingdon | förnamn=Jonathan |år=2013 |utgivare=A & C Black |volym=4 |språk=engelska | isbn=9781408122549 |kapitel=''Pipistrellus pipistrellus'' |kapitelurl=https://books.google.se/books?id=B_07noCPc4kC&lpg=RA1-PA657&dq=Neoromicia%20zuluensis&hl=sv&pg=RA1-PA644#v=onepage&q&f=false |sid=644-645}}</ref>
<ref name="FAC">{{webbref |url=https://laji.fi/sv/taxon/MX.46054 |titel=Pipistrell – ''Pipistrellus pipistrellus'' |författare=Thomas Lilley |hämtdatum=11 januari 2022 |år=2019 |utgivare=Finlands artdatacenter }}</ref>
<ref name="ADB2">{{webbref |url=https://artfakta.se/artbestamning/taxon/pipistrellus-pygmaeus-205995 |titel=Dvärgpipistrell ''Pipistrellus pygmaeus'' |författare=de Jong, J., Gylje Blank, S. & Ahlén, I. |år=2020 |hämtdatum=11 januari 2022 |utgivare=Artdatabanken }}</ref>
</references>
== Externa länkar ==
* {{
{{taxonbar}}
[[Kategori:
[[Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna]]
[[Kategori:Däggdjur i palearktiska regionen]]
| |||