Visa källa för Europeiska unionens utbredning och utvidgning

[[Fil:European Union and its neighbours.svg|miniatyr|{{legend1|{{EU/meta/blå}}|[[Europeiska unionen]]}}{{legend1|{{EU/meta/indigo}}|Stater som omfattas av [[Europeiska ekonomiska samarbetsområdet|EES-avtalet]] (inklusive Liechtenstein)}}{{legend1|{{EU/meta/lila}}|[[Mikrostat#Europa|Övriga europeiska mikrostater]]}}{{legend1|{{EU/meta/turkos}}|Schweiz och Storbritannien}}{{legend1|{{EU/meta/grön}}|Kandidatländer}}{{legend1|{{EU/meta/gul}}|Potentiella kandidatländer}}]]
'''Europeiska unionens utbredning och utvidgning''' innefattar dels unionens nuvarande territoriella utbredning, dels dess historiska och framtida utvidgning.

Det europeiska samarbetets historia sträcker sig tillbaka till upprättandet av [[Europeiska kol- och stålgemenskapen]] i början av 1950-talet. Då ingick sex europeiska stater i samarbetet: [[Belgien]], [[Frankrike]], [[Italien]], [[Luxemburg]], [[Nederländerna]] och [[Västtyskland]]. Sedan dess har samarbetet gradvis utvidgats till att omfatta 28 stater genom en utvidgning som har skett i fyra större etapper. Den första ägde rum 1973 då [[Danmark]], [[Irland]] och [[Storbritannien]] anslöt sig efter att Frankrikes blockering mot ett brittiskt medlemskap upphörde. Under 1980-talet tillkom [[Grekland]], [[Portugal]] och [[Spanien]] efter att dessa stater hade demokratiserats. På 1990-talet tillkom de neutrala staterna [[Finland]], [[Sverige]] och [[Österrike]] efter kalla krigets slut. Slutligen tillkom delar av Central- och Östeuropa under 2000- och 2010-talet.

Flera europeiska stater, som ännu inte ingår i unionen, har som ambition att ansluta sig i framtiden. Det finns nio kandidatländer: [[Albanien]], [[Bosnien och Hercegovina]], [[Georgien]], [[Moldavien]], [[Montenegro]], [[Nordmakedonien]], [[Serbien]], [[Turkiet]] och [[Ukraina]]. Av dessa har Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet påbörjat medlemskapsförhandlingar, men förhandlingarna med framför allt Turkiet har gått långsamt framåt. Även [[Kosovo]] har ansökt om medlemskap men har ännu inte erhållit status som kandidatland, utan är istället ett potentiellt kandidatland. För att kunna ansluta sig till unionen måste ansökarlandet uppfylla [[Köpenhamnskriterierna]]. Medlemskapsvillkoren fastställs i ett [[anslutningsfördrag]], som måste ratificeras av ansökarlandet och alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser innan det kan träda i kraft och ansökarlandet blir en medlemsstat.

== Medlemsstater ==
{{Huvudartikel|Europeiska unionens medlemsstater}}

=== Grundarstaterna och den första utvidgningen ===
[[Fil:EU1952-1973.svg|miniatyr|Medlemsstater 1952-1973{{legend|{{EU/meta/mörkgrön}}|Grundarstater}}{{legend|{{EU/meta/grön}}|Stater som anslöt 1973}}]]
Den europeiska integrationen efter [[andra världskriget]] började med grundandet av den [[Europeiska kol- och stålgemenskapen]] år [[1952]]. Ett förslag om att bilda ett gemensamt försvar stoppades av [[Frankrikes nationalförsamling]] år [[1954]]. Istället bildades den betydligt mindre omfattande militära organisationen [[VEU|Västeuropeiska unionen]], medan gemenskapens politiska samarbete inriktades mer på affärsverksamhet och ekonomi. Från början var sex länder medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen; [[Belgien]], [[Frankrike]], [[Italien]], [[Luxemburg]], [[Nederländerna]] och [[Västtyskland]].

[[Storbritannien]] valde att stå utanför det europeiska samarbetet. Orsakerna var flera men hade sin grund i Storbritanniens roll som [[koloni]]al [[stormakt]]. Britterna hade fortfarande en bild av sig själva som världens "tredje supermakt" efter [[USA]] och [[Sovjetunionen]] och storslagna tankar om det [[Brittiska samväldet]]s roll som internationell arena och samarbetsforum. Storbritannien hade vid den här tiden en aningen högre levnadsstandard än vissa länder på den europeiska kontinenten och stora [[kol]]gruvor som också påverkade beslutet om att inte gå in i ett europeiskt samarbete vid denna tidpunkt.

Under [[1960-talet]] följde nya diskussioner om ett brittiskt medlemskap, men [[Frankrike]]s president [[Charles de Gaulle]] motsatte sig ett dylikt medlemskap. de Gaulle var orolig för att Frankrikes ledande ställning inom unionen skulle hotas av ett eventuellt brittiskt medlemskap. År [[1962]] och [[1967]] gick därför brittiska förhandlingar om intet. Detta påverkade även [[Danmark]]s och [[Irland]]s medlemskapsförhandlingarna. Sverige valde efter politiska diskussioner att också stå utanför, även om vissa paragrafer i [[Regeringsformen|1974 års grundlag]] skrevs in som en förberedelse för medlemskap. År [[1973]] gick slutligen Storbritannien, [[Danmark]] och [[Irland]] med i [[Europeiska gemenskaperna|EG]], sedan Frankrikes nye president [[Georges Pompidou]] valt en mer kompromissinriktad linje. [[Norge]] ansökte men valde efter en folkomröstning att stå utanför samarbetet, trots omfattande handel med Danmark, Storbritannien och fler EG-länder.

=== Utvidgningarna under 1980- och 1990-talen ===
[[Fil:EU1976-1995.svg|miniatyr|Medlemsstater 1976-1995{{legend|{{EU/meta/mörkgrön}}|Europeiska gemenskaperna}}{{legend|{{EU/meta/grön}}|Stater som anslöt under 80-talet}}{{legend|{{EU/meta/medelgrön}}|Stater som anslöt under 90-talet}}]]
År [[1976]] inleddes förhandlingar med [[Grekland]]. Ett grekiskt medlemskap hade diskuterats sedan [[1960-talet]], men förhindrats av den grekiska [[militär]]ens maktövertagande år [[1967]]. En annan faktor var [[Grekland]]s svaga [[ekonomi]], vilken var betydligt mindre utvecklad än EG-ländernas. Grekland blev medlem år [[1981]]. [[1977]] inleddes medlemskapsförhandlingar med de två tidigare diktaturerna i Sydvästeuropa [[Portugal]] och [[Spanien]], vilka blev medlemmar år [[1986]]. Diskussionerna rörde till stora delar samma frågor som förhandlingar med Grekland, men tog dock längre tid då man bland annat hade mer omfattande diskussioner kring fiskerättigheter.

År [[1990]] utvidgades den internationella organisationens territorium då [[DDR]] ([[Östtyskland]]) införlivades med [[Förbundsrepubliken Tyskland]] ([[Västtyskland]]). Det förenade [[Tyskland]]s roll i EU har diskuterats flitigt. Det tyska-franska samarbetet var under unionens tidiga historia avgörande för dess utveckling. Genom [[Maastrichtfördraget]], vilket undertecknades [[1992]], utvidgades de Europeiska gemenskaperna (EG) till att även omfatta utrikes- och säkerhetspolitik, samt rättsliga och inrikes frågor och organisationen gavs det nya namnet Europeiska unionen (EU). Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) fick i sin tur namnet Europeiska gemenskapen (EG) och inordnades i en av unionens tre så kallade [[EUs tre pelare|pelare]].

År [[1991]] sökte [[Finland]], [[Sverige]] och [[Österrike]] medlemskap i EG. Sverige ansökte i juli 1991, och de två andra ungefär samma tid.<ref name=sveriges-vag-till-eu-medlemskap>[https://www.regeringskansliet.se/sa-styrs-sverige/regeringens-arbete-pa-eu-niva/sveriges-vag-till-eu-medlemskap/ Sveriges väg till EU-medlemskap]</ref> Alla tre länder hade tidigare valt att stå utanför unionen; i Sveriges och Österrikes fall på grund av deras tidigare militära och politiska neutralitet, i Finlands fall på grund av dess avtal med dåvarande [[Sovjetunionen]]. De hade istället valt andra samarbeten så som [[Europeiska frihandelsområden|EFTA]] och vad beträffar Sverige och Finland även [[Nordiska rådet]]. I februari 1993 inleddes de egentliga förhandlingarna, och de var klara mars 1994.<ref name=sveriges-vag-till-eu-medlemskap/> Alla tre länderna uppfyllde de politiska och ekonomiska kriterierna och hade i stor utsträckning redan anpassat sig till EU:s lagstiftning genom [[EES-avtalet]] som införts 1994, och ställde upp på övriga krav, och därför gick medlemskapsförhandlingar snabbare än vid tidigare och senare unionsutvidgningar.

År [[1995]] upptogs Finland, Sverige och Österrike som nya unionsmedlemmar. [[Norge]] hade sökt samtidigt som de tre andra länderna, och erbjöds medlemskap i samma process, men avstod återigen efter en folkomröstning. [[Schweiz]] hade också sökt medlemskap, men avstod efter en folkomröstning 1992 med negativt resultat om EES-avtalet.

=== Östeuropa förenas med väst ===
[[Fil:EU2004-2007.svg|miniatyr|Medlemsstater 2004-2007{{legend|{{EU/meta/mörkgrön}}|Europeiska unionen}}{{legend|{{EU/meta/grön}}|Stater som anslöt 2004}}{{legend|{{EU/meta/medelgrön}}|Stater som anslöt 2007}}]]
År [[2004]] skedde EU:s hittills största utvidgning då tio nya länder blev medlemmar samtidigt. De flesta länderna ingick i östblocket under kalla kriget. Det var bara [[Cypern]] och [[Malta]] som inte hade förflutet från östblocket. Således blev utvidgningen 2004 slutet på den splittring som länge delat Europa i två läger. Den stora utvidgningen innebar också att unionen, räknat som en stat, blev den sjunde största i världen till ytan, den tredje folkrikaste och den största ekonomin räknat i [[Bruttonationalprodukt|BNP]]. [[1 maj]] [[2004]] blev [[Cypern]], [[Estland]], [[Lettland]], [[Litauen]], [[Malta]], [[Polen]], [[Slovakien]], [[Slovenien]], [[Tjeckien]] och [[Ungern]] fullvärdiga EU-medlemmar.

Den första östutvidgningen följdes tre år senare av en [[Anslutningsfördraget 2005|andra östutvidgning]]. [[1 januari]] [[2007]] var det [[Bulgarien]]s och [[Rumänien]]s tur att bli en del av unionen. Länderna var på gränsen att få medlemskapet förskjutet något år. Men den [[26 september]] [[2006]] gav Europeiska kommissionen till slut klartecken för en anslutning. Många länder införde dock regleringar för att bland annat skydda mot en "massinvandring" från de båda länderna, såsom gjordes gentemot alla nya östmedlemmar. Dessa regleringar upphörde 2014. [[Kroatien]] blev medlem den 1 juli 2013. Det har tagit omkring 10 år från ansökan till medlemskap för de länder som blev medlemmar efter 2000.

Successivt kommer de nya öststatsmedlemmarna att delta i samtliga av EU:s samarbeten, däribland [[euro]]samarbetet och [[Schengensamarbetet|Schengenavtalet]]. [[21 december]] [[2007]] blev nio av de tio medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 fullvärdiga medlemmar även i Schengensamarbetet. När det gäller euron kommer de nya medlemsstaterna att ansluta sig allt eftersom de uppfyller de så kallade [[konvergenskriterierna]]. Hittills har [[Cypern]], [[Estland]], [[Lettland]], [[Litauen]], [[Malta]], [[Slovakien]] och [[Slovenien]] infört euron som valuta.

== Associerade territorier ==
{{Huvudartikel|Territorier associerade med Europeiska unionen}}
{{Territorier associerade med Europeiska unionen}}
Fastän EU är en union för europeiska länder, så tillhör en del territorier utanför Europa också EU, medan andra områden tillhör EU:s medlemsstater utan att tillhöra EU. I [[fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen]] finns bestämmelser om två huvudkategorier av sådana områden. Den första kategorin är de yttersta randområdena (OMR-områden), som ingår i EU men som åtnjuter vissa undantag på grund av sin geografiska avlägsenhet och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter.<ref name="Artikel 299.2 i EG-fördraget">Artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen</ref> Den andra kategorin är de utomeuropeiska länderna och territorierna (OCT-områden), som står utanför EU men som ändå deltar i vissa av EU:s samarbeten och har frihandel med unionen.<ref name="Artikel 182 i EG-fördraget">Artikel 182 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen</ref> Därutöver finns det territorier som ligger i Europa, men som ändå åtnjuter vissa särskilda undantag. Bestämmelserna om dessa områdena återfinns vanligtvis i något protokoll som är fogat till moderlandets anslutningsfördrag.<ref>Protokoll om Gibraltar fogat till anslutningsfördraget 1972</ref><ref>Protokoll om Färöarna fogat till anslutningsfördraget 1972</ref><ref>Protokoll om Kanalöarna och Isle of Man fogat till anslutningsfördraget 1972</ref><ref>Protokoll om Ceuta och Melilla fogat till anslutningsfördraget 1985</ref><ref>Protokoll om Åland fogat till anslutningsfördraget 1994</ref><ref>Protokoll om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern fogat till anslutningsfördraget 2003</ref><ref>Protokoll om Cypern fogat till anslutningsfördraget 2003</ref>

Områden som räknas som yttersta randområden (OMR-områden) är de portugisiska ögrupperna [[Azorerna]] och [[Madeira]], den spanska ögruppen [[Kanarieöarna]] och de franska [[utomeuropeiska departement]]en, inklusive öarna  [[Saint-Barthélemy]] och [[Saint-Martin]]. Dessa områden omfattas av EU:s lagstiftning, använder euron som valuta men kan till exempel ha undantag från EU:s momsunion eller [[Schengensamarbetet]].

Till de utomeuropeiska länderna och territorierna (OCT-områden) ingår danska [[Grönland]], de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena samt [[Nya Kaledonien]] och [[Franska sydterritorierna]], de nederländska ögrupperna i [[Västindien]] och de brittiska utomeuropeiska territorierna. De utomeuropeiska territorierna står utanför EU:s moms- och tullunion samt [[Schengensamarbetet]], och vanligtvis också eurosamarbetet.<ref name="EU:s momsunion">{{webbref |url=http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006L0112:SV:NOT |titel=Artikel 6 i Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2006-11-28 |utgivare=EUR-Lex}}</ref><ref name="EU:s tullunion">{{webbref |url=http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32008R0450&from=SV |titel=Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-06-04 |utgivare=EUR-Lex }}</ref> Huvuddelen av de brittiska områdena finns i [[Centralamerika]], medan Frankrikes territorier är spridda världen över. Detta är ett arv från tiden då [[Storbritannien]] och [[Frankrike]] var stora [[Kolonialism|kolonialmakter]].

Bland de övriga territorierna, som varken ingår som yttersta randområden eller som utomeuropeiska länder och territorier, ingår bland annat de danska ögruppen [[Färöarna]], den finska ögruppen [[Åland]], de spanska exklaverna [[Ceuta]] och [[Melilla]] i [[Marocko]] samt ett antal mindre områden som tillhör [[Grekland]], [[Italien]] och [[Tyskland]]. Dessa områden har vitt skilda undantag från olika delar av EU:s lagstiftning eller fördjupade samarbeten. Det kan till exempel handla om att något område inte ingår i moms- eller tullunionen,<ref name="EU:s momsunion"/><ref name="EU:s tullunion"/> [[euro]]samarbetet, [[Schengensamarbetet]] eller helt står utanför alla EU:s samarbeten.

Även Nordcypern, som inte är erkänt som en självständig stat av EU, utan som anses vara en del av EU-landet Cypern, omfattas av särskilda bestämmelser med hänsyn till att den cypriotiska regeringen inte har kontroll över området.<ref name="Protokoll 10 Anslutningsfördraget 2003">{{webbref |url=http://eur-lex.europa.eu/sv/treaties/dat/12003T/htm/L2003236SV.093100.htm |titel=Protokoll nr 10 om Cypern |hämtdatum=2008-08-08 |utgivare=Eur-Lex}}</ref> Dessa undantag grundar sig på ett protokoll som är fogat till Cyperns anslutningsfördrag, och som kan upphävas av [[Europeiska unionens råd]] vid ett eventuellt återförenande av ön.<ref name="Protokoll 10 Anslutningsfördraget 2003"/>

== Utvidgningen ==
[[Fil:European Union and its future enlargement.svg|miniatyr|{{legend1|{{EU/meta/mörkgrön}}|Europeiska unionen}}{{legend1|{{EU/meta/grön}}|Kandidatländer}}{{legend1|{{EU/meta/gul}}|Potentiella kandidatländer}}]]
Alla europeiska stater som respekterar unionens [[Europeiska unionens grundläggande värden|grundläggande värden]] har, enligt [[fördraget om Europeiska unionen]], rätt att ansöka om medlemskap i unionen.<ref name="EUT FEU-49">{{EUTref |fördrag=FEU |artikel=49 |sida=43}}</ref> För att kunna ansluta sig till unionen måste [[ansökarland]]et uppfylla [[Köpenhamnskriterierna]], som består av politiska, ekonomiska och administrativa kriterier. Det politiska kriteriet innefattar att ansökarlandet har stabila institutioner, som garanterar [[demokrati]], rättsstatens principer, [[mänskliga rättigheter]] samt respekt för och skydd av [[minoritet]]er. Det ekonomiska kriteriet innefattar att ansökarlandet har en fungerande marknadsekonomi som klarar av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Det administrativa kriteriet innefattar att ansökarlandet har kapacitet att åta sig de skyldigheter som följer av medlemskapet, framför allt att kunna genomföra hela [[unionens regelverk]].<ref>{{webbref |url=https://www.europaportalen.se/2009/07/att-bli-medlem-i-eu-kopenhamnskriterierna-0 |titel=Att bli medlem i EU: Köpenhamnskriterierna |hämtdatum=2017-12-31 |datum=2009-07-22 |utgivare=Europaportalen}}</ref>

Medlemskapsansökan skickas till [[Europeiska unionens råd]]. [[Europeiska kommissionen]] ansvarar för att utvärdera ett ansökarlands uppfyllande av Köpenhamnskriterierna. Kommissionen lämnar därefter en rapport till rådet, som beslutar med [[enhällighet]] om ansökarlandet ska beviljas status som kandidatland, vilket är ett krav för att kunna inleda medlemskapsförhandlingar. Ett sådant beslut förutsätter att ansökarlandet uppfyller det politiska kriteriet av Köpenhamnskriterierna.<ref>{{webbref |url=http://eur-lex.europa.eu/summary/glossary/accession_criteria_copenhague.html?locale=sv |titel=Anslutningskriterier (Köpenhamnskriterierna) |hämtdatum=2018-01-03 |utgivare=[[EUR-Lex]]}}</ref> Beslutet måste även godkännas av [[Europeiska rådet]].

Efter att ett ansökarland har beviljats status som kandidatland kan medlemskapsförhandlingar inledas med syfte att fastställa medlemskapsvillkoren. När medlemskapsförhandlingarna är slutförda måste rådet med [[enhällighet]], efter [[Samrådsförfarande|samråd]] med [[Europeiska kommissionen]] och efter [[Godkännandeförfarande|godkännande]] av [[Europaparlamentet]], som fattar sitt beslut med [[absolut majoritet]], godkänna upptagandet av ansökarlandet som medlem i unionen. Medlemskapsvillkoren fastställs i ett [[anslutningsfördrag]], som måste ratificeras av ansökarlandet och alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser innan det kan träda i kraft och ansökarlandet blir en medlemsstat.<ref name="EUT FEU-49"/>

=== Kandidatländer ===
Det finns nio kandidatländer: [[Albanien]], [[Bosnien och Hercegovina]], [[Georgien]], [[Moldavien]], [[Montenegro]], [[Nordmakedonien]], [[Serbien]], [[Turkiet]] och [[Ukraina]]. Av dessa har Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet påbörjat medlemskapsförhandlingar, men förhandlingarna med framför allt Turkiet har gått långsamt framåt. Även [[Kosovo]] har ansökt om medlemskap men har ännu inte erhållit status som kandidatland. För ansökarländerna på västra Balkan har medlemskapsansökningarna föregåtts av förhandlingar om [[stabiliserings- och associeringsavtal]] med unionen. De har alla utlovats medlemskap av [[Europeiska rådet]] på längre sikt.

Den 17 juni 2022 föreslog [[Europeiska kommissionen]] att [[Moldavien]] och [[Ukraina]] ges kandidatstatus och att [[Georgien]] blir potentiellt kandidatland.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_22_3790]</ref><ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/ukraine-moldova-should-get-eu-candidate-status-georgia-might-need-to-wait-eu-executive-says/]</ref> [[Europeiska rådet]] beslutade i enlighet med kommissionens förslag den 23 juni 2022.<ref name="Europeiska rådets beslut"/> I december 2023 beslutade Europeiska rådet att även ge Georgien kandidatstatus.<ref name="Georgien kandidatstatus">[https://www.euractiv.com/section/europe-s-east/news/eu-leaders-greenlight-opening-accession-talks-with-ukraine-moldova/]</ref>

==== Albanien ====
{{Huvudartikel|Albaniens anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Albania Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Albanien]]}}]]
[[Albanien]] inledde förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med [[Europeiska unionen]] den 31 januari 2003. Avtalet skrevs under den 12 juni 2006 och trädde i kraft den 1 april 2009, vilket var det första steget mot medlemskap i unionen. Den 28 april 2009 ansökte Albanien om medlemskap.<ref>{{webbref |url=https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/countries/detailed-country-information/albania_en |titel=Albania |hämtdatum=2018-01-05 |utgivare=[[Europeiska kommissionen]] |språk=engelska}}</ref> Den 10 oktober 2012 rekommenderade kommissionen att Albanien skulle erhålla status som kandidatland, på villkor att vissa förhållanden förbättrades, bland annat att [[Parlamentsvalet i Albanien 2013|valet i juni 2013]] gick korrekt till. Kandidatstatus beviljades av rådet den 23 juni 2014. Kommissionen rekommenderade den 9 november 2016 att förhandlingar inleds, men rådet har ännu inte fattat ett beslut i frågan.

Albanien har de senaste åren gradvis blivit allt mer integrerat med unionen och [[Nato]]. Landet har bibehållit sin position som en stabiliserande faktor och en stark allierad till [[USA]] och [[Västeuropa]] i det konfliktdrabbade och delade [[Balkan]]. Albanien inbjöds till Nato-medlemskap den 3 april 2008 och blev officiellt medlem i försvarsalliansen den 1 april 2009.<ref>{{webbref |url=http://news.bbc.co.uk/2/hi/7977332.stm |titel=Nato welcomes Albania and Croatia |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2009-04-01 |utgivare=[[BBC News]] |språk=engelska}}</ref> Den 15 december 2010 fick albanska medborgare visumfrihet till [[Schengenområdet]], vilket var ytterligare ett steg på vägen mot landets [[Europeisk integration|europeiska integration]].<ref name="BBC News: EU enlargement">{{webbref |url=http://www.bbc.com/news/world-europe-11283616 |titel=EU enlargement: The next seven |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2014-09-02 |utgivare=[[BBC News]] |språk=engelska}}</ref>

I mars 2020 nådde [[Europeiska unionens råd]] enighet om att öppna medlemskapsförhandlingar med Albanien. [[Europeiska rådet]] ställde sig bakom dessa slutsatser vid en videokonferens den 26 mars 2020. Förhandlingarna väntades formellt påbörjas under 2020.<ref name="europeanwesternbalkans.com">[https://europeanwesternbalkans.com/2020/03/24/council-gives-green-light-to-eu-accession-talks-with-north-macedonia-and-albania/]</ref><ref name="euractiv.com">[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/eu-moves-to-start-membership-talks-with-north-macedonia-albania/]</ref> Det försenades dock på grund av blockering först av Frankrike och sedan Bulgarien (på grund av en konflikt med Nordmakedonien). Förhandlingarna påbörjades i mitten av juli 2022.<ref name="Kommissionen Albanien och Nordmakedonien">[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/statement_22_4602]</ref><ref name="Politico: Albanien och Nordmakedonien">[https://www.politico.eu/article/eu-launch-accession-talks-north-macedonia-albania/]</ref><ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/explainer-next-steps-for-albania-north-macedonia-as-eu-agrees-starting-accession-talks/]</ref><ref>[https://euobserver.com/tickers/155577]</ref> Upprätthållandet av rättsstatens principer väntas bli en av stora knäckfrågorna i förhandlingarna.<ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/rule-of-law-looms-large-as-albania-takes-first-steps-toward-eu-membership/]</ref>

I november 2023 konstaterade kommissionen att Albanien har en måttlig nivå av förberedelse vad gäller den politiska och ekonomiska situationen i landet inför ett EU-medlemskap.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5612]</ref> 

==== Bosnien och Hercegovina ====
{{Huvudartikel|Bosnien och Hercegovinas anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Bosnia and Herzegovina Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Bosnien och Hercegovina]]}}]]
[[Bosnien och Hercegovina]]s anslutning till [[Europeiska unionen]] står inför en del ekonomiska och politiska problem idag. Landet har visserligen på senare tid börjat göra långsamma men stadiga framsteg, inklusive samarbete med [[Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien]] i [[Haag]], men har fortfarande problem med bland annat [[korruption]]<ref>{{webbref |url=http://www.svt.se/nyheter/utrikes/bosnien-narmar-sig-eu |titel=Bosnien tar ett litet steg mot EU |utgivare=SVT |datum=23 februari 2015}}</ref>.

Den 24 februari 2015 röstade Bosnien-Hercegovinas parlament igenom ett åtagande om att göra omfattande sociala, ekonomiska och politiska reformer för att komma närmare EU. Beslutet är landets första steg mot unionen på sju år och röstades igenom i samband med ett besök av EU:s utrikeschef [[Federica Mogherini]]. De väntade reformerna är ett krav från EU för att landet i framtiden ska få kandidatstatus. Efter beslutet väntas landet nu anpassa sig till EU:s politik i frågor om bland annat handel, korruption och utbildning. Enligt Mogherini kommer närmandet också att skapa ett tydligare och säkrare ramverk för utländska investerare som vill etablera sig i Bosnien-Hercegovina, vilket i sin tur ska skapa fler jobb i landet.

Bosnien och Hercegovinas medborgare åtnjuter visumfrihet i Schengenområdet sedan den 15 december 2010.<ref name="BIH-visa">{{cite web|url=http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:329:0001:0002:EN:PDF|title=Regulation (EU) no. 1091/2010 in the Official Journal|website=Eur-lex.europa.eu|accessdate=4 January 2018}}</ref> Den 15 februari 2016 skickade Bosnien och Hercegovina in sin ansökan om EU-medlemskap.<ref>{{webbref |url=http://www.svt.se/nyheter/utrikes/bosnien-soker-medlemskap-i-eu |titel=Bosnien söker medlemskap i EU |utgivare=SVT |datum=27 januari 2016}}</ref><ref>{{webbref |url=http://balkans.aljazeera.net/vijesti/bih-u-januaru-2016-predaje-zahtjev-za-clanstvo-u-eu |titel=BiH u januaru 2016. predaje zahtjev za članstvo u EU |utgivare=Al Jazeera |datum=9. december 2015 |språk=bosniska}}</ref> Den 13 december 2022 rekommenderade [[Europeiska unionens råd]] att landet erhåller kandidatstatus,<ref>[https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2022/12/13/council-conclusions-on-enlargement-and-stabilisation-and-association-process/]</ref> vilket [[Europeiska rådet]] ställde sig bakom vid sitt sammanträde den 15 december 2022.<ref>[https://www.reuters.com/world/europe/eu-leaders-grant-bosnia-eu-candidate-status-2022-12-15/]</ref> Den 8 november 2023 föreslog Europeiska kommissionen att medlemskapsförhandlingar inleds med Bosnien och Hercegovina så snart landet uppfyller de nödvändiga kriterierna som satts upp för detta.<ref name="Commission adopts 2023 Enlargement package, recommends to open negotiations with Ukraine and Moldova, to grant candidate status to Georgia and to open accession negotiations with BiH, once the necessary degree of compliance is achieved"/><ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5613]</ref> Den 12 mars 2024 rekommenderade kommissionen att medlemskapsförhandlingar inleds.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_24_1423]</ref>

==== Georgien ==== 
{{Huvudartikel|Georgiens anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Georgia Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Georgien]]}}]]
[[Georgien]]s tidigare president [[Micheil Saakasjvili]] uttalade en önskan att Georgien ska gå med i EU. Dispyten om [[Sydossetien]] och [[Abchazien]] utgör ett stort hinder i förhandlingarna med EU. Konflikten har trappats upp vid olika tillfällen, exempelvis med anledning av [[kriget i Georgien 2008]]. Omfattande problem med korruption utgör också utmaningar för landets möjligheter att gå med i unionen.<ref name=":0">{{Webbref|titel=How Georgia Stumbled on the Road to Europe|url=https://foreignpolicy.com/2022/07/07/georgia-moldova-ukraine-european-union-membership/|verk=Foreign Policy|datum=2022-07-07|hämtdatum=2023-10-18|språk=en-US|författare=Thomas de Waal}}</ref>

Under 2014 ingick Georgien ett associeringsavtal med EU och tre år senare, 2017, kunde georgier börja resa till Schengenområdet utan att behöva visum.<ref>{{Webbref|titel=Georgien-Sydossetien-Abchazien – fördjupning|url=https://www.ui.se/landguiden/konflikter/georgien-sydossetien-abchazien/fordjupning/|verk=www.ui.se|hämtdatum=2023-10-18|språk=sv}}</ref>

Den 3 mars 2022 ansökte Georgien om EU-medlemskap som svar på [[Rysslands invasion av Ukraina 2022]]. Den 11 april 2022 överlämnade Europeiska kommissionen en uppsättning av frågor till den georgiska statsledningen för att utvärdera landets förberedelser inför en möjlig EU-anslutning.<ref name="Georgien och Moldavien">[https://agenda.ge/en/news/2022/1198]</ref> Den 17 juni 2022 presenterade kommissionen sitt yttrande över Georgiens ansökan och rekommenderade att Georgien vidtar ytterligare åtgärder för att stärka sin demokrati innan landet får kandidatstatus.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_22_3800]</ref> Bland annat har en juridisk reform, lokala val och hanterandet av en [[Prideparad|Pride-parad]] i Tbilisi fått kritik från EU.<ref name=":0" /> Den 23 juni 2022 beslutade Europeiska rådet att Georgien ska ges kandidatstatus när väl de villkor som kommissionen har satt upp har uppfyllts.<ref name="Europeiska rådets beslut">[https://www.politico.eu/article/eu-leaders-grant-ukraine-and-moldova-candidate-status/]</ref> Den 8 november 2023 föreslog Europeiska kommissionen att Georgien erhåller status som kandidatland.<ref name="Commission adopts 2023 Enlargement package, recommends to open negotiations with Ukraine and Moldova, to grant candidate status to Georgia and to open accession negotiations with BiH, once the necessary degree of compliance is achieved"/><ref name="Politico: Ukraine EU-membership talks should start">[https://www.politico.eu/article/ukraine-eu-membership-talks-should-start-european-commission/]</ref><ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5626]</ref> Europeiska rådet beslutade den 14 december 2023 att ge Georgien kandidatstatus.<ref name="Georgien kandidatstatus"/>

==== Moldavien ==== 
{{Huvudartikel|Moldaviens anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Moldova Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Moldavien]]}}]]
[[Moldavien]] har som uttalat mål att ansluta sig till [[Europeiska unionen]].<ref>{{webbref |url=http://www.moldpres.md/default.asp?Lang=en&ID=68715 |titel=Moldova will prove that it can and has chances to become EU member - president |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2007-06-19 |utgivare=Moldpres News Agency |språk=engelska}}</ref> För tillfället håller Moldavien på att implementera sin första treåriga handlingsplan inom ramen för EU:s grannskapspolitik. Moldavien har dock flera problem som måste lösas innan landet över huvud taget kan kvalificera sig för EU-medlemskap. Bristande [[demokrati]] och garanterandet av [[rättsstat]]ens principer gör att landet inte uppfyller [[Köpenhamnskriterierna]]. Landets ledande parti, [[Moldaviska republikens kommunistiska parti|kommunistpartiet]], har för övrigt växlat mellan att förespråka bättre relationer med Europa och ett djupare samarbete med Ryssland.

Även ekonomiskt diskvalificerar sig Moldavien, som är Europas fattigaste land och därtill är [[fattigdom]]en i landet stor, 90 % av befolkningen uppskattas att leva i någon grad av fattigdom (2000).<ref>{{webbref|url=http://www.utangranser.se/V%C3%A5rt-bist%C3%A5ndsarbete/V%C3%A5ra-l%C3%A4nder/%C3%96steuropa/Moldavien.aspx|titel=Moldavien - Kooperation Utan Gränser - hjälper fattiga bekämpa fattigdomen|hämtdatum=|format=|verk=|arkivurl=https://web.archive.org/web/20100818191816/http://www.utangranser.se/V%C3%A5rt-bist%C3%A5ndsarbete/V%C3%A5ra-l%C3%A4nder/%C3%96steuropa/Moldavien.aspx|arkivdatum=2010-08-18}}</ref> Köpenhamnskriterierna omfattar även krav på ekonomisk standard och, framför allt, att landet har en fungerande [[marknadsekonomi]]. Landet kommer inte att kunna bli EU-medlem under överskådlig framtid. Valet i april 2009 ledde dessutom till våldsamma demonstrationer och en förvärrad relation med grannlandet och EU-medlemmen [[Rumänien]].<ref>{{webbref |url=http://euractiv.com/en/enlargement/romania-offers-citizenship-moldovans/article-181271 |titel=Romania offers citizenship to Moldovans |hämtdatum=2009-04-16 |datum=2009-04-15 |utgivare=EurActiv.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20090703204739/http://www.euractiv.com/en/enlargement/romania-offers-citizenship-moldovans/article-181271 |arkivdatum=2009-07-03 }}</ref> Efter ytterligare ett val i juli 2009, bildades en ny regering bestående av fyra proeuropeiska småpartier. Varken kommunistpartiet eller den proeuropeiska koalitionen fick dock tillräckligt med mandat för att utse en ny president.<ref>{{webbref |url=http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8191443.stm |titel=Moldovan parties form government |hämtdatum=2009-08-09 |datum=2009-08-08 |utgivare=[[BBC News]] |språk=engelska}}</ref>

Utöver det måste Moldavien även lösa konflikten med utbrytarrepubliken [[Transnistrien]]. Transnistrien har eget [[postväsende]], [[polis]], [[tullmyndighet]], militärt försvar, [[valuta]], [[centralbank]], [[Grundlag|konstitution]], [[rättsväsende]], [[skatterätt|skattelagstiftning]], [[regering]] och [[parlament]], trots att utbrytarrepubliken inte har erkänts av något land ännu.<ref>[https://web.archive.org/web/20101104002857/http://pridnestrovie.net/money.html Money: Pridnestrovie's own currency]</ref> Presidenten [[Igor Smirnov]] anklagas för att han styr Transnistrien som en [[diktator]]. Enligt AmnestyPress är östra Moldavien navet för [[trafficking]], [[penningtvätt]] samt [[smuggling]] av [[droger]] och [[vapen]]. Det finns ekonomer i landet som hävdar att detta också står för en del av Moldaviens ekonomi. Från moldavisk sida har det endast ett fåtal steg tagits för att lösa konflikten.<ref>{{Webbref |url=http://www2.amnesty.se/ap.nsf/0/9ab843c0fb30e1a8c125708c003ab6e0?OpenDocument |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2009-11-27 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070927172201/http://www2.amnesty.se/ap.nsf/0/9ab843c0fb30e1a8c125708c003ab6e0?OpenDocument |arkivdatum=2007-09-27 }}</ref>

Under 2014 ingick Moldavien ett associeringsavtal med EU.

Den 3 mars 2022 ansökte Moldavien om EU-medlemskap som svar på [[Rysslands invasion av Ukraina 2022]]. Den 11 april 2022 överlämnade Europeiska kommissionen en uppsättning av frågor till den moldaviska statsledningen för att utvärdera landets förberedelser inför en möjlig EU-anslutning.<ref name="Georgien och Moldavien"/> Den 17 juni 2022 presenterade kommissionen sitt yttrande över Moldaviens medlemskapsansökan och rekommenderade att landet ges kandidatstatus.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_22_3801]</ref> Europeiska rådet beslutade i enlighet med detta yttrande den 23 juni 2022.<ref name="Europeiska rådets beslut"/> Den 8 november 2023 föreslog Europeiska kommissionen att medlemskapsförhandlingar inleds med Moldavien.<ref name="Commission adopts 2023 Enlargement package, recommends to open negotiations with Ukraine and Moldova, to grant candidate status to Georgia and to open accession negotiations with BiH, once the necessary degree of compliance is achieved">[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_23_5633]</ref><ref name="Politico: Ukraine EU-membership talks should start"/><ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5629]</ref>

==== Montenegro ====
{{Huvudartikel|Montenegros anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Montenegro Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Montenegro]]}}]]
[[Montenegro]] blev självständigt från [[Serbien och Montenegro]] den 3 juni 2006 efter en folkomröstning i maj 2006. Förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal inleddes redan den 10 oktober 2005 när Montenegro fortfarande inte var självständigt. Avtalet skrevs under den 15 oktober 2007 och trädde i kraft den 1 maj 2010. Den 15 december 2008 ansökte Montenegro om medlemskap. På rekommendation av kommissionen beslutade rådet i december 2010 att bevilja Montenegro kandidatstatus. Medlemskapsförhandlingar inleddes den 29 juni 2012.<ref>{{webbref |url=http://ec.europa.eu/archives/commission_2010-2014/fule/headlines/news/2012/06/20120629_en.htm |titel=Montenegro: Opening of negotiations: Big step towards EU membership |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2012-06-29 |utgivare=[[Europeiska kommissionen]] |språk=engelska}}</ref> Montenegro är det ansökarland som har kommit längst i medlemskapsförhandlingarna. I slutet av juni 2020 öppnades det sista förhandlingskapitlet.<ref>{{webbref |url=https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/montenegro-to-open-final-chapter-in-talks-to-join-the-eu-amid-domestic-tensions/ |titel=Montenegro to open final chapter in talks to join the EU amid domestic tensions |hämtdatum=2020-07-19 |datum=2020-06-25 |utgivare=EurActiv.com |språk=engelska}}</ref> Landet väntas ansluta sig tidigast 2025.

Montenegro har främst problem med ekologiska, juridiska och brottsrelaterade frågor, vilket kan hindra landets medlemskapsförhandlingar. Landet har aldrig haft en egen valuta, utan ersatte den [[Jugoslavisk dinar|jugoslaviska dinaren]] med [[D-mark]]en 1993 och därefter med [[euro]]n 2002. Det finns dock inget avtal med unionen som tillåter användandet av euron som valuta. Eftersom nya medlemsstater är tänkta att införa euron först efter att de har uppfyllt [[konvergenskriterierna]] kan även detta utgöra ett problem i medlemskapsförhandlingarna. Den 19 december 2009 fick montenegrinska medborgare visumfrihet till [[Schengenområdet]].<ref name="Europeiska kommissionen: Visa free travel"/>

I maj 2021 beslutade [[Europeiska unionens råd]], efter medgivande av Montenegro, att medlemskapsförhandlingarna skulle omfattas av ett nytt, uppdaterat upplägg, som fokuserar mer på grundläggande reformer.<ref name="Rådet: Montenegro och Serbien">[https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8536-2021-INIT/en/pdf]</ref> I november 2023 konstaterade kommissionen att Montenegro präglats av politiska spänningar under den senaste utvärderingsperioden.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5615]</ref>

==== Nordmakedonien ====
{{Huvudartikel|Nordmakedoniens anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union and North Macedonia locator map (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Nordmakedonien]]}}]]
[[Nordmakedonien]] inledde förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med [[Europeiska unionen]] den 5 april 2000. Avtalet skrevs under den 9 april 2001 och trädde i kraft den 1 april 2004. Nordmakedonien blev således det första landet att sluta ett sådant avtal med unionen. Den 22 mars 2004 ansökte Nordmakedonien om medlemskap. På rekommendation av kommissionen beslutade rådet den 17 december 2005 att Makedoninen skulle erhålla status som kandidatland. Kommissionen rekommenderade den 14 oktober 2009 att förhandlingar inleds, men rådet har ännu inte fattat ett beslut i frågan.<ref>{{webbref |url=https://euobserver.com/news/28827 |titel=EU gives green light for Macedonia accession talks |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2009-10-14 |utgivare=EUobserver |språk=engelska}}</ref>

Medlemskapsförhandlingarna har blockerats med hänsyn till att Nordmakedonien inte anses uppfylla det politiska kriteriet av Köpenhamnskriterierna. Landet har stora problem vad gäller [[korruption]], organiserad brottslighet och spänningar mellan olika etniska grupper, liksom omfattande ekonomiska problem. Även [[Makedonska namnkonflikten|namnkonflikten]] med [[Grekland]] utgjorde ett stort hinder för medlemskapsförhandlingarna. Grekland ansåg att Nordmakedonien, tidigare Makedonien, gjorde anspråk på grekisk historia som var kopplad till regionen [[Makedonien (region i Grekland)|Makedonien]] i Grekland. Den grekiska regeringen hade principen 1991–2018 att landet under namnet Makedonien inte kunde ansluta sig till Europeiska unionen förrän konflikten var löst. Även medlemskapet i [[Nato]] blockerades med hänsyn till denna konflikt. Den 19 december 2009 fick makedonska medborgare visumfrihet till [[Schengenområdet]].<ref name="Europeiska kommissionen: Visa free travel">{{webbref |url=http://europa.eu/rapid/press-release_IP-09-1852_en.htm |titel=Visa free travel for citizens of the former Yugoslav Republic of Macedonia, Montenegro and Serbia before Christmas |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2009-11-30 |utgivare=[[Europeiska kommissionen]] |språk=engelska}}</ref>

Den 12 juni 2018 slöt de makedonska och grekiska regeringarna ett fördrag enligt vilket bland annat republiken Makedonien bytte namn till Nordmakedonien, och Grekland lät landet bli medlem av Nato och troligtvis även EU på sikt. En folkomröstning om fördraget hölls i Makedonien den 30 september 2018, vilket fick det makedonska parlamentet att godkänna det 19 oktober 2018, och det grekiska parlamentet godkände det den 25 januari 2019. Namnändringen trädde i kraft den 12 februari 2019.

I mars 2020 nådde [[Europeiska unionens råd]] enighet om att öppna medlemskapsförhandlingar med Nordmakedonien. [[Europeiska rådet]] ställde sig bakom dessa slutsatser vid en videokonferens den 26 mars 2020. Förhandlingarna väntades formellt påbörjas under 2020.<ref name="europeanwesternbalkans.com"/><ref name="euractiv.com"/> Det försenades dock på grund av blockering först av Frankrike och sedan Bulgarien (på grund av en konflikt med Nordmakedonien). Förhandlingarna påbörjades i mitten av juli 2022.<ref name="Kommissionen Albanien och Nordmakedonien"/><ref name="Politico: Albanien och Nordmakedonien"/><ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/explainer-next-steps-for-albania-north-macedonia-as-eu-agrees-starting-accession-talks/]</ref><ref>[https://euobserver.com/tickers/155577]</ref><ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/north-macedonia-puts-a-brave-face-despite-expected-ambushes-on-its-eu-path/]</ref> I november 2023 konstaterade kommissionen att Nordmakedonien fortfarande behöver vidta åtgärder för att genomföra de rekommendationer som OSSE och [[Venedigkommissionen]] lagt fram om reform av landets demokratiska institutioner.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5627]</ref>

==== Serbien ====
{{Huvudartikel|Serbiens anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Serbia Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Serbien]]}}]]
[[Serbien]] inledde förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med [[Europeiska unionen]] den 10 oktober 2005. Avtalet skrevs under den 29 april 2008 och trädde i kraft den 1 september 2013. Den 22 december 2009 ansökte Serbien om medlemskap.<ref>{{webbref |url=http://www.eubusiness.com/news-eu/serbia-enlarge.21a |titel=Serbia to launch EU membership bid: PM |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2009-12-19 |utgivare=EUbusiness |språk=engelska}}</ref> På rekommendation av kommissionen beslutade Europeiska rådet den 1 mars 2012 att Serbien skulle erhålla status som kandidatland.<ref>{{webbref |url=https://euobserver.com/enlargement/115466 |titel=Serbia gets EU candidate status, Romania gets nothing |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2012-03-02 |utgivare=EUobserver |språk=engelska}}</ref> Medlemskapsförhandlingar inleddes den 21 januari 2014, men förhandlingarna har gått långsamt framåt.

Den stora stötestenen i Serbiens anslutningsprocess var från början kravet på de serbiska myndigheterna att gripa krigsförbrytaren [[Ratko Mladić]]. Mladić greps den 26 maj 2011 och utlämnades därefter till [[Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien]] i [[Haag]], [[Nederländerna]], vilket banade vägen för att inleda medlemskapsförhandlingarna. Sedan dess utgör den ansträngda relationen med [[Kosovo]], som Serbien inte erkänner som självständigt, en av de kvarstående huvudutmaningarna att lösa i medlemskapsförhandlingarna. 2013 nåddes en överenskommelse om att normalisera förbindelserna mellan de två länderna,<ref name="BBC News: EU enlargement"/> men det har ännu inte lett till ett serbiskt erkännande av Kosovo. Den 19 december 2009 fick serbiska medborgare visumfrihet till [[Schengenområdet]].<ref name="Europeiska kommissionen: Visa free travel"/>

I maj 2021 beslutade [[Europeiska unionens råd]], efter medgivande av Serbien, att medlemskapsförhandlingarna skulle omfattas av ett nytt, uppdaterat upplägg, som fokuserar mer på grundläggande reformer.<ref name="Rådet: Montenegro och Serbien"/> I november 2023 konstaterade kommissionen att Serbien fortfarande behöver genomföra reformer för att möta de krav från [[Europarådet]] och [[OSSE]] om förstärkande av de demokratiska institutionerna i landet.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5628]</ref>

==== Turkiet ====
{{Huvudartikel|Turkiets anslutning till Europeiska unionen|Relationer mellan Turkiet och Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Turkey Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Turkiet]]}}]]
[[Turkiet]] ansökte om medlemskap redan den 14 april 1987 och är således den stat som har väntat överlägset längst på medlemskap. Turkiet erhöll status som kandidatland den 12 december 1999, men medlemskapsförhandlingarna påbörjades inte förrän den 3 oktober 2005.

Turkiet har på flera områden problem som måste lösas innan landet kan ansluta sig till unionen, däribland bristande [[yttrandefrihet]] och brister i kvinnors och barns rättigheter och begränsningar i religionsfrihet. Vidare erkänner Turkiet inte [[Cypern]] som stat, utan har istället erkänt, som enda stat i världen, [[Nordcypern]]. Denna konflikt ledde till att medlemskapsförhandlingarna frystes den 11 december 2006, men de återupptogs igen efter ett beslut i [[Europeiska unionens råd]] den 25 juni 2013. Turkiet måste också bekämpa korruptionen i landet, förbättra kurdernas situation samt minska militärens politiska inflytande. Efter [[Militärkuppförsöket i Turkiet 2016|militärkuppförsöket 2016]] har uppfyllandet av det politiska kriteriet av Köpenhamnskriterierna ifrågasatts och medlemskapsförhandlingarna har följaktligen i praktiken avstannat igen.<ref>{{webbref |url=http://www.euronews.com/2017/04/10/turkey-is-no-longer-an-eu-candidate-mep-says |titel="Turkey is no longer an EU candidate", MEP says |hämtdatum=2018-01-05 |datum=2017-04-11 |utgivare=[[Euronews]] |språk=engelska}}</ref>
Den 6 juli 2017 krävde [[Europaparlamentet]] att anslutningsförhandlingarna med Turkiet skulle avbrytas.{{Inaktuell mening|Fick de det?|datum=2017-07}}

I november 2023 konstaterade kommissionen att Turkiet har allvarliga brister i sina demokratiska institutioner. Utvecklingen ansågs dessutom ha gått i fel riktning sedan den tidigare utvärderingen.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5630]</ref>

==== Ukraina ==== 
{{Huvudartikel|Ukrainas anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Ukraine Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Ukraina]]}}]]
Flera politiska partier i [[Ukraina]] förespråkar EU-medlemskap och ett djupare samarbete med Europa medan andra är mer skeptiska och förespråkar ett samarbete med Ryssland. Dessutom uppfyller landet [[Köpenhamnskriterierna]] mycket väl, inte minst när det gäller demokrati där det har gjorts stora förbättringar samt att medborgarnas rättigheter har stärkts. Men många inom EU är desto mer skeptiska till Ukrainas framtidsutsikter. 2002 sa [[Europeiska kommissionen]]s dåvarande kommissionär med ansvar för utvidgningen, [[Günter Verheugen]], att "ett europeiskt perspektiv" för [[Ukraina]] inte nödvändigtvis behöver innebära medlemskap inom 10 eller 20 år, men att det inte utesluter att det finns en sådan möjlighet. Vid ett möte i april 2004, strax innan den stora utvidgningen som skedde i maj samma år, beviljade inte EU:s ministrar Ukraina statusen som marknadsekonomi. Detta var emellertid innan den [[orangea revolutionen]] i Ukraina.

Enligt en opinionsundersökning från Oleksandr Razumkov Centre for Economic and Political Studies (december 2008) var majoriteten av ukrainarna för ett EU-medlemskap; 44,7 procent var för och 35,2 procent emot. Detta betyder att Ukraina har ett folkligt stöd för att landet kan så småningom bli EU-medlem.<ref>http://www.kyivpost.com/news/nation/detail/32462/</ref> Opinionsundersökningen visar också att i de västra, centrala och norra delarna av landet är man mest positiv till ett medlemskap, medan opinionen är mer skeptisk i de södra och östra delarna, där banden till [[Ryssland]] är starkare. I västra Ukraina är omkring 70 procent för och 30 procent emot ett EU-medlemskap, i Kiev är 65 procent för och 35 procent emot, i östra och södra Ukraina är 85 procent emot och 15 procent för.{{Källa behövs|datum=2023-10}}

[[Orangea revolutionen]] i slutet av 2004 förbättrade Ukrainas europeiska framtidsutsikter. Landets nye president, [[Viktor Jusjtjenko]], antydde att han skulle trycka på EU för djupare samarbete, och beskrev en fyrpunktsplan: erkännandet av Ukraina som en marknadsekonomi, medlemskap i [[Världshandelsorganisationen]], associering med [[Europeiska unionen]] och slutligen fullt medlemskap.<ref>{{webbref |url=http://www.euobserver.com/?sid=24&aid=17977 |titel=EU urged to accept Ukraine as member |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2004-12-13 |utgivare=EUobserver |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20050524013702/http://www.euobserver.com/?sid=24&aid=17977 |arkivdatum=2005-05-24 }}</ref> Enligt en del bedömare kan Ukraina bli EU-medlem redan någon gång under 2010-talet.<ref>http://euobserver.com/9/28676</ref><ref>http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article4719154.ece</ref><ref>[https://www.euractiv.com/section/med-south/news/prospect-of-ukraine-s-eu-membership-realistic/ Prospect of Ukraine’s EU membership “realistic”] euractiv.com 25 januar 2005</ref>
Behandlingen av oppositionsledaren [[Julia Tymosjenko]] har givit protester från EU och anklagelser om skenrättegång och politisk hämnd, något som inte förbättrat EU:s syn på Ukraina och många ukrainares syn på EU.

Under 2014 ingick Ukraina ett associeringsavtal med EU. I januari 2019 sa Ukrainas dåvarande president [[Petro Porosjenko]] att landet planerar att ansöka om EU-medlemskap 2024.<ref>[https://www.svd.se/porosjenko-vill-styra-ukraina-i-fem-ar-till]</ref>

Den 28 februari 2022, i samband med [[Rysslands invasion av Ukraina 2022]], bad Ukrainas president [[Volodymyr Zelenskyj]] EU om att omgående ge landet medlemskap i unionen enligt ett ”särskilt förfarande”.<ref>[https://www.politico.eu/article/volodymyr-zelenskyy-eu-ukraine-membership/ Zelenskyy urges EU to grant Ukraine ‘immediate membership’]</ref> Senare samma dag undertecknade presidenten en officiell ansökan om medlemskap.<ref>[https://www.ukrinform.net/rubric-ato/3416126-president-signs-application-for-ukraines-membership-in-eu.html President signs application for Ukraine's membership in EU]</ref> Den 8 april 2022 överlämnade Europeiska kommissionen en uppsättning av frågor till den ukrainska statsledningen för att utvärdera landets förberedelser inför en möjlig EU-anslutning.<ref>[https://www.euronews.com/2022/04/08/von-der-leyen-gives-ukraine-questionnaire-for-eu-accession-discussions]</ref> Den 17 juni 2022 presenterade kommissionen sitt yttrande över Ukrainas medlemskapsansökan och rekommenderade att landet ges kandidatstatus.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_22_3802]</ref> Europeiska rådet beslutade i enlighet med detta yttrande den 23 juni 2022.<ref name="Europeiska rådets beslut"/> Den 8 november 2023 föreslog Europeiska kommissionen att medlemskapsförhandlingar inleds med Ukraina.<ref name="Commission adopts 2023 Enlargement package, recommends to open negotiations with Ukraine and Moldova, to grant candidate status to Georgia and to open accession negotiations with BiH, once the necessary degree of compliance is achieved"/><ref name="Politico: Ukraine EU-membership talks should start"/><ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5631]</ref>

==== Medlemskapsförhandlingarna ====
{| 
|- valign=top
| {{legend|{{EU/meta/ljusgul}}|Öppnade kapitel}}
| {{legend|{{EU/meta/ljusgrön}}|Avslutade kapitel}}
| {{legend|{{EU/meta/ljusröd}}|Frysta kapitel}}
|}

{| class="wikitable sortable" style="font-size: 0.95em; width: 100%"
|-
! width="30%" | Kapitel i unionsrätten
! width="10%" | Albanien
! width="10%" | Bosnien och Hercegovina
! width="10%" | Island
! width="10%" | Montenegro
! width="10%" | Nordmakedonien
! width="10%" | Serbien
! width="10%" | Turkiet
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | '''Ansökan om medlemskap'''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2009-04-28
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2016-02-15
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2009-06-16
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2008-12-15
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2004-03-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2009-12-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 1987-04-14
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | '''Status som kandidatland'''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2014-06-23
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2022-12-15
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2010-06-17
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2010-12-17
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2005-12-17
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-02-28
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 1999-12-12
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | '''Medlemskapsförhandlingar inledda'''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''inväntar beslut''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''inväntar beslut''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2010-07-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-06-29
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''inväntar beslut''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2013-09-25
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2005-10-03
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | '''Status på förhandlingarna'''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''ej inledda''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''ej inledda''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | ''avbrutna''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | ''pågående''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | ''ej inledda''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | ''pågående''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | ''pågående''
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 1. Fri rörlighet för varor
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-06-20
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 2. Fri rörlighet för arbetstagare
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-10-19
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-12-11
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 3. Etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-12-11
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 4. Fri rörlighet för kapital
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-06-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2008-12-19
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 5. Offentlig upphandling
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2011-06-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-12-13
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 6. Bolagsrätt
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-12-12
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-12-11
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2008-06-17
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 7. Lagstiftning om immateriella rättigheter
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-10-19
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-03-31
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-06-20
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2008-06-17
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 8. Konkurrenspolitik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2020-06-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 9. Finansiella tjänster
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-10-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-06-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2019-06-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 10. Informationssamhället och media
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2011-06-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-03-31
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2008-12-19
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 11. Jordbruk och landsbygdsutveckling
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-12-13
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 12. Livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-06-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2010-06-30
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 13. Fiskeri
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-06-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-06-25 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 14. Transportpolitik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-06-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-12-21
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 15. Energi
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-03-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-12-21
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 16. Beskattning
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-03-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2009-06-30
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 17. Ekonomisk och monetär politik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-06-25
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-12-10
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-12-14
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 18. Statistik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-10-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-12-16
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-12-10
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2007-06-26
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 19. Socialpolitik och sysselsättning
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-06-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-12-13
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 20. Företags- och industripolitik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-12-12
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-02-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2007-03-29
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 21. Transeuropeiska nät
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-12-12
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-06-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2007-12-19
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 22. Regionalpolitik och samordning av strukturinstrument
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-06-20
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-11-05
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 23. Rättsväsen och grundläggande rättigheter
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-12-12
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-07-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 24. Frihet, säkerhet och rättvisa
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2013-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-07-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 25. Vetenskap och forskning
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-06-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2016-12-13
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2006-06-12
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 26. Utbildning och kultur
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2011-06-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2013-04-15
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2017-02-27
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 27. Miljö
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-12-10
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2009-12-21
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 28. Konsument- och hälsoskydd
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-03-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-12-16
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2007-12-19
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 29. Tullunion
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-10-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-12-16
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-06-20
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 30. Yttre förbindelser
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-12-18
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2017-06-20
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2017-12-11
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2006-12-11
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 31. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrön}} | 2012-03-30
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-06-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2009-12-08
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 32. Finansiell kontroll
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2012-06-22
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-06-24
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-12-14
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2007-06-26
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 33. Finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2011-12-12
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2014-12-16
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2018-06-25
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2016-06-30
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 34. Institutionella bestämmelser
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/grå}} | –
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/grå}} | –
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusröd}} | 2007-06-25
|-
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 35. Övriga frågor
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/grå}} | –
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgul}} | 2015-12-14
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
|- 
| bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | '''Medlemskapsförhandlingar avslutade'''
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
| align="center" bgcolor={{EU/meta/ljusgrå}} | 
|}

=== Potentiella kandidatländer ===
2000 lovade [[Europeiska rådet]] att länderna på västra Balkan skulle kunna bli medlemmar i EU. Vid Europeiska rådets möte i [[Thessaloniki]] 2003 utlovades dessutom medlemskap på längre sikt. De länder som ligger på Balkan, men som i nuläget varken är EU-medlemmar eller kandidatländer, kallas därför för potentiella kandidatländer. Även Island räknades från juli 2009 till juli 2010 som ett potentiellt kandidatland.<ref name="ec.europa.eu">{{webbref |url=http://ec.europa.eu/enlargement/potential-candidate-countries/index_sv.htm |titel=Potentiella kandidater |hämtdatum=2009-07-18 |datum=2009-07-18 |utgivare=[[Europeiska kommissionen]] |arkivurl=https://web.archive.org/web/20090913005638/http://ec.europa.eu/enlargement/potential-candidate-countries/index_sv.htm |arkivdatum=2009-09-13 }}</ref>

Förhandlingarna med EU försvåras ofta på grund av ländernas politiska och ekonomiska instabilitet samt korruption. Relationen mellan EU och Serbien försämrades också till följd av Kosovos självständighetsdeklaration och att flera EU-länder erkänner Kosovo som en självständig stat. Eftersom förhandlingar om medlemskap inte har påbörjats med dessa länder ses medlemskap som ett långsiktigt mål.{{Källa behövs|datum=2023-10}}

==== Kosovo ====
{{Huvudartikel|Kosovos anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Kosovo Locator (with internal borders).svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Kosovo]]}}]]
[[Kosovo]] utropade självständighet den [[17 februari]] [[2008]] från [[Serbien]]. Eftersom inte alla EU-länder har erkänt Kosovo som en självständig stat, är Kosovos framtida möjligheter som EU-medlem något oklara. I dagsläget har 22 av EU:s 27 medlemsstater erkänt Kosovo som en självständig stat, medan [[Spanien]], [[Rumänien]], [[Slovakien]], [[Cypern]] och [[Grekland]] har avstått från att erkänna landet, främst på grund av den traditionellt historiska vänskapen med Serbien och orolighet för de egna problemen med separatister.

Kosovo, under [[säkerhetsrådet]]s resolution 1244, betraktas dock av EU som ett potentiellt kandidatland. Landet har ännu inte ansökt om EU-medlemskap och har inte heller inlett förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Landet använde tidigare den tyska [[D-mark]]en som sin valuta, men sedan euron ersatte D-marken har Kosovo istället ensidigt använt [[euro]]n som sin valuta.

I juni 2022 uttalade Kosovos premiärminister [[Albin Kurti]] ambitionen att ansöka om EU-medlemskap innan slutet av 2022.<ref>[https://www.euractiv.com/section/all/news/kosovo-to-apply-for-eu-membership-by-end-of-2022/ Kosovo to apply for EU membership by end of 2022]</ref> En medlemskapsansökan undertecknades av Kurti och andra företrädare för landet den 14 december 2022.<ref>[https://www.msn.com/en-xl/news/other/kosovo-formally-applies-for-eu-membership/ar-AA15gl17?ocid=mailsignout]</ref>

I november 2023 konstaterade kommissionen att Kosovos regering tryckt på för ambitiösa reformer inför ett framtida EU-medlemskap, men att mycket återstår för landet att göra. Förutom att lösa den diplomatiska situationen med Serbien ansågs bristen av bred politisk enighet över partigränserna kring ett EU-medlemskap utgöra ett stort hinder för framtida reformer.<ref>[https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_23_5614]</ref>

=== Västeuropa ===
[[Fil:Austurstræti01.jpg|miniatyr|[[Island]] är inte medlem i EU, men har ansökt om medlemskap.]]
Trots att de uppfyller både de politiska och ekonomiska kraven för att få bli medlemmar i EU, står både [[Norge]], [[Island]] och [[Schweiz]] utanför EU. De tre länderna åtnjuter god ekonomisk levnadsstandard och uppfyller kraven på stabila institutioner och [[demokrati]]. Huruvida länderna i framtiden blir EU-medlemmar eller inte beror snarare på folkopinionen i länderna. Både Norge, Island och Schweiz har ansökt om EU-medlemskap tidigare, men på grund av negativa utslag i folkomröstningar eller politisk opinion har länderna avbrutit sina förhandlingar med EU. Eftersom [[Europeiska unionens budget|EU:s medlemsavgift]] baseras på ländernas ekonomi och EU-bidragen mycket på mängden jordbruk (vilket både Norge, Island och Schweiz har lite av på grund av bergighet) och förekomsten av fattiga regioner (vilket de inte heller har), så skulle medlemskap vara en direkt ekonomisk nackdel för dem, om de får frihandel via avtal ändå, vilket de fått. De har relativt liten befolkning och anser att de inte skulle få så stort inflytande och det inte gör så mycket att de följer EU-beslut och avstår inflytande. För Norge och Island är det betydelsefullt att EES-avtalet håller dem utanför den [[Gemensamma fiskeripolitiken]] så att de får behålla fiskevattnen själva.

Inte heller de europeiska mikrostaterna [[Andorra]], [[Liechtenstein]], [[Monaco]], [[San Marino]] och [[Vatikanstaten]] är medlemmar i EU, men är betydligt mindre till både yta och invånarantal jämfört med Norge och Schweiz.

==== Island ====
{{Huvudartikel|Islands anslutning till Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Iceland Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Island]]}}]]
Den [[16 juli]] [[2009]]<ref name="ReferenceA">{{Webbref |url=http://ec.europa.eu/enlargement/countries/detailed-country-information/iceland/index_en.htm |titel=Arkiverade kopian |hämtdatum=2015-08-01 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20130512054310/http://ec.europa.eu/enlargement/countries/detailed-country-information/iceland/index_en.htm |arkivdatum=2013-05-12 }}</ref> ansökte Island för första gången om medlemskap i EU. Dagen innan hade det isländska [[alltinget]] röstat ja till ett förslag från regeringen att ansöka om medlemskap. En formell ceremoni hölls i Stockholm den 23 juli 2009.

Ansökan var i stort sett ett resultat av [[finanskrisen på Island 2008]]. Krisen hade lett till en kraftig nedgång i den isländska ekonomin samtidigt som stödet för ett EU-medlemskap, och i synnerhet införandet av [[euro]]n, ökade kraftigt.<ref>{{webbref |url=http://www.eubusiness.com/news-eu/1225106221.88 |titel=Most Icelanders want to join EU and eurozone after crisis |hämtdatum=2008-11-02 |datum=2008-10-27 |utgivare=EUbusiness |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20090328003840/http://www.eubusiness.com/news-eu/1225106221.88 |arkivdatum=2009-03-28 }}</ref> Finanskrisen ledde också till ett regeringsskifte efter ett nyval i april 2009, vars resultat banade väg för ansökan.

Eftersom Island redan tillämpar stora delar av EU:s lagstiftning genom att landet ingår i [[Europeiska ekonomiska samarbetsområdet|EES]], väntades det kunna bli medlem snabbt. Landet erhöll statusen som ett potentiellt kandidatland direkt efter att kommissionen hade informerats om ansökan.<ref name="ec.europa.eu"/> [[Europeiska kommissionen|Kommissionen]] rekommenderade efter en utredning den [[24 februari]] [[2010]] [[Europeiska unionens råd]] att inleda förhandlingar.<ref>{{webbref |url=http://www.dn.se/nyheter/varlden/eu-gor-tummen-upp-for-island |titel=EU gör tummen upp för Island |hämtdatum=2010-02-24 |datum=2010-02-24 |utgivare=[[Dagens Nyheter]]}}</ref>

Europeiska unionens råd beslutade den [[17 juni]] att ge Island officiell kandidatstatus och att inleda förhandlingar, vilka inleddes den [[27 juli]] [[2010]].<ref>{{webbref |url=http://euobserver.com/9/30552 |titel=Brussels worried about falling support for EU in Iceland |hämtdatum=2010-07-28 |datum=2010-07-27 |utgivare=EUobserver |språk=engelska}}</ref> Förhandlingarna inleddes med en noggrann genomgång av situationen om Islands uppfyllande av EU:s regler, något som avslutades i juni 2011. Den 27 juni 2011 startade de egentliga förhandlingarna med öppnande av kapitel för kapitel.<ref>{{webbref |url=http://www.euractiv.com/en/enlargement/iceland-kick-starts-eu-accession-talks-news-505657 |titel=Iceland kick-starts EU accession talks |hämtdatum=2011-06-16 |datum=2011-06-16 |utgivare=EurActiv.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20110619213808/http://www.euractiv.com/en/enlargement/iceland-kick-starts-eu-accession-talks-news-505657 |arkivdatum=2011-06-19 }}</ref> Redan den första dagen öppnades fyra kapitel och två avslutades, vilket var rekordsnabbt.<ref>{{webbref |url=http://www.euractiv.com/en/enlargement/iceland-sets-record-eu-accession-talks-news-506006 |titel=Iceland sets record in EU accession talks |hämtdatum=2011-06-28 |datum=2011-06-28 |utgivare=EurActiv.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20110701102824/http://www.euractiv.com/en/enlargement/iceland-sets-record-eu-accession-talks-news-506006 |arkivdatum=2011-07-01 }}</ref>

Senare har förhandlingarna gått trögare, och flera av de mer problematiska kapitlen var i början av 2013 inte öppnade. De tidsplaner som uttalats av höga politiker har inte alls stämt, och det är därmed svårt att säga när förhandlingarna kan vara klara. Det anses av många att Island behöver något slags undantag från fiskereglerna, annars lär medlemskapet falla i folkomröstningen. Opinionsmätningar under 2010 och framåt pekar på att majoriteten av det isländska folket är negativ till medlemskap, ganska tydligt så under 2012.

I juni 2013 frystes förhandlingarna av den nyvalda isländska regeringen (bestående av de EU-kritiska partier som [[Alltingsvalet i Island 2013|vunnit valet]]). Det anses nu vara osannolikt att Island blir medlem inom överskådlig tid <ref>[http://euobserver.com/political/120501 Iceland's EU bid is over, commission told]</ref> Regeringen beslutade i februari 2014 söka ett parlamentsbeslut att formellt dra tillbaka ansökan.<ref>{{Webbref |url=http://www.news.com.au/world/breaking-news/iceland-moves-to-withdraw-eu-application/story-e6frfkui-1226835034120 |titel=Iceland moves to withdraw EU application |hämtdatum=2014-02-23 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20140222214827/http://www.news.com.au/world/breaking-news/iceland-moves-to-withdraw-eu-application/story-e6frfkui-1226835034120 |arkivdatum=2014-02-22 }}</ref> Islands regering meddelade rådet 12 mars 2015 att landet inte längre ska betraktas som ett kandidatland.<ref name="ReferenceA"/>

==== Norge ====
{{Huvudartikel|Relationer mellan Europeiska unionen och Norge}}
[[Fil:European Union Norway Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Norge]]}}]]
[[Norge]] har ansökt om EG- eller EU-medlemskap tre gånger och är det land som flest gånger ansökt om medlemskap. Trots det står Norge fortfarande utanför unionen. Detta beror på att Norges anslutning varje gång har avbrutits.

Första gången avbröts Norges anslutning på grund av att Frankrikes dåvarande president [[Charles de Gaulle]] lade in sitt veto mot att Storbritannien skulle få bli medlem i EU. De två andra gångerna avbröts Norges anslutning på grund av att de folkomröstningar som hölls föll ut med negativt resultat. Därför har Norge förblivit utanför EU.

Motståndet mot EU har på 2000-talet varit kompakt. I maj 2008 visade en opinionsundersökning på ett rekordmotstånd mot EU i Norge.<ref>{{webbref |url=http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=768941 |titel=Ökat EU-motstånd i Norge |hämtdatum=2008-05-12 |datum=2008-05-11 |utgivare=Dagens Nyheter |arkivurl=https://web.archive.org/web/20110714024003/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=768941 |arkivdatum=2011-07-14 }}</ref> I juli 2009 hade skillnaden mellan ja-sidan och nej-sidan dock återgått till den lägsta nivån på två år, vilket ansågs bero på dels finanskrisen, dels Islands medlemskapsansökan.<ref>{{webbref |url=http://www.p4.no/story.aspx?id=318125 |titel=Flere tilhengere av EU |hämtdatum=2009-08-18 |datum=2009-08-17 |utgivare=P4 Radio |språk=norska}}</ref> Om Norge skulle ansöka om EU-medlemskap för en fjärde gång, skulle medlemskapsförhandlingarna troligen gå snabbt, dels med tanke på att landet redan två gånger tidigare har förhandlat fram anslutningsfördrag, dels därför att landet redan ingår i [[Europeiska ekonomiska samarbetsområdet]] och tillämpar således många av EU:s beslut och regler.

==== Schweiz ====
{{Huvudartikel|Relationer mellan Europeiska unionen och Schweiz}}
[[Fil:European Union Switzerland Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Schweiz]]}}]]
[[Schweiz]] har en lång tradition av [[neutralitet]] och därför har EU-medlemskap varit en kontroversiell fråga. I maj 1992 ansökte Schweiz om EU-medlemskap, men efter en folkomröstning om anslutning till [[Europeiska ekonomiska samarbetsområdet]] (EES), med negativt utfall, frystes landets förhandlingar med unionen. Inte förrän i juni 2016 beslutade Schweiz senat att dra tillbaka ansökan.<ref>[https://euobserver.com/tickers/133838 Swiss senate confirms formal end to EU bid] (euobserver 2016-06-15)</ref>

Landet har runt 2002 ingått sju bilaterala avtal med EU, istället för medlemskapet i EES. De innebär ett deltagande i [[inre marknaden]], bland annat fri rörlighet för varor och för personer som är medborgare i EU/EES eller Schweiz. Landets politiska ledning är positiv till ett EU-medlemskap på längre sikt, men anser att det i nuläget inte är aktuellt.

2001 folkomröstade Schweiz efter ett medborgarinitiativ om landet omedelbart skulle lyfta medlemskapsansökan igen, men resultatet var ett nej och därför förblev landets ansökan vilande. 2005 folkomröstade Schweiz igen, denna gång om ett medlemskap i [[Schengensamarbetet]]. Utslaget var ett ja, vilket innebar att landet anslöt sig till samarbetet den [[12 december]] [[2008]], vilket anses vara ett närmande till EU. Relationerna har 2014 blivit frostigare efter en schweizisk folkomröstning som sa att den fria rörligheten för EU-medborgare ska begränsas, i strid med EU:s regler och bilaterala avtal.

==== Storbritannien ==== 
{{Huvudartikel|Relationer mellan Europeiska unionen och Storbritannien}}
[[Fil:European Union United Kingdom Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Storbritannien]]}}]]
[[Storbritannien]] var medlem, först i EG och sedan EU, mellan 1973 och 2020. [[Brexit|Landet lämnade EU]] den 1 februari 2020 efter att en majoritet av britterna hade röstat för utträde i en folkomröstning 2016.

Storbritannien måste följa samma anslutningsprocess som andra europeiska länder som står utanför unionen om landet vill ansluta sig till unionen igen i framtiden.

==== Mikrostater ====
[[Fil:European microstates map.svg|miniatyr|De europeiska mikrostaterna är inte medlemmar i EU, men deltar i vissa samarbeten, så som [[euro]]n.]]
Utöver [[Norge]] och [[Schweiz]] står [[mikrostat]]erna [[Andorra]], [[Liechtenstein]], [[Monaco]], [[San Marino]] och [[Vatikanstaten]] utanför EU. Av dessa länder är det enbart Liechtenstein som någonsin ansökt om EU-medlemskap. Det skedde i samband med att Schweiz ansökte om medlemskap, och ansökan drogs tillbaka samtidigt som Schweiz fryste sin medlemskapsansökan.

Monaco, San Marino och Vatikanstaten samarbetar intimt med EU, använder euron som valuta och har särskilda valutaavtal som tillåter dem att prägla egna [[euromynt]]. Dessa tre mikrostater har också i praktiken öppna gränser till EU. Liechtenstein har öppna gränser, och har traditionellt ett intimt samarbete med Schweiz. Samarbetet med Andorra är mindre integrerat, till exempel har Andorra och EU inte öppna gränser mellan varandra.

Om mikrostaterna i framtiden blir medlemmar i EU skulle det innebära att de tillsammans med Malta blir unionens minsta stater, både till yta och befolkning. Det är mycket troligt att EU istället inleder ett ännu närmare samarbete, utan att mikrostaterna blir fullvärdiga medlemmar, eftersom det skulle innebär att de skulle få oproportionerligt mycket inflytande, inte minst i beslut som tas med enhällighet i [[Europeiska unionens råd]]. Det är också möjligt att länderna integreras närmare i andra europeiska länder, exempelvis behandlas Monaco i [[Schengensamarbetet]] som om det vore en del av [[Frankrike]].

Vatikanstaten har inte allmänna val, och anses inte vara en demokrati, utan en stat som är rent religiöst styrd. Monaco och Liechtenstein är demokratier, men respektive prins anses ha för stor makt för att länderna ska passa i EU. Andorra och San Marino är mer normalt demokratiskt styrda. Det finns där vissa partier som är för medlemskap och vissa emot.

=== Östeuropa och Kaukasien ===
Flera andra länder har EU-medlemskap som ett uttalat mål även om dessa länder inte har kommit lika långt i samarbetena med EU. EU:s relationer med övriga öststater är mer eller mindre frostiga. Till exempel har EU tidvis infört sanktioner mot [[Belarus]] på grund av landets bristande demokrati.

Andra östeuropeiska eller asiatiska stater så som [[Belarus]], [[Armenien]] och [[Azerbajdzjan]], kommer förmodligen inte att bli EU-medlemmar inom en överskådlig framtid. Flera av länderna har inte EU-medlemskap som ett uttalat mål, och skulle inte i vilket fall som helst kvalificera sig för EU-medlemskap. Länderna uppvisar stora brister i [[Köpenhamnskriterierna]], som omfattar bland annat krav på demokrati, en fungerande marknadsekonomi och att rättsstatens principer tillämpas. Samtliga av dessa länder utom [[Kazakstan]] deltar helt eller delvis i EU:s [[Östligt partnerskap|östliga partnerskap]].

==== Armenien ==== 
{{Huvudartikel|Relationer mellan Armenien och Europeiska unionen}}
[[Fil:European Union Armenia Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Armenien]]}}]]
Armenien ligger geografiskt i [[Sydvästasien]] men precis som [[Cypern]] och [[Georgien]] anses landet traditionellt sett ha starka kulturella band till [[Europa]].

Flera armeniska tjänstemän har uttryckt sin önskan om att landet ska bli EU-medlem.<ref>{{webbref |url=http://www.arminfo.am/political-issue22.html |titel=INTERVIEW WITH RA NATIONAL ASSEMBLY SPEAKER ARTUR BAGHDASARYAN |hämtdatum=2009-01-20 |datum=2005-09-26 |utgivare=ARMINFO |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070607153503/http://arminfo.am/political-issue22.html |arkivdatum=2007-06-07 }}</ref> Opinionsmätningar har pekat på att det finns ett starkt stöd för ett medlemskap. I en mätning från 2005 uppgav 64 % av de tillfrågade att de var för ett medlemskap medan 11,8 % uppgav att de var emot.<ref>{{webbref |url=http://www.armeniaforeignministry.am/news/inthenews/050107_eu.html |titel=Poll finds strong support for Armenian entry into EU |hämtdatum=2009-01-20 |datum=2005-01-07 |utgivare=Ministry of Foreign Affairs of The Republic of Armenia Official Site |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20101120111039/http://armeniaforeignministry.am/news/inthenews/050107_eu.html |arkivdatum=2010-11-20 }}</ref>

Armenien har en historia av konflikt med grannlandet [[Azerbajdzjan]] om regionen [[Nagorno-Karabach]]. Under 2023 övertog Azerbajdzjan slutligen regionen med våld. I mars 2024 signalerade den armeniske utrikesministern landets intresse av att närma sig EU. Armenien har traditionellt stått Ryssland nära, men efter konflikten om Nagorno-Karabach har den armeniska regeringen anklagat Ryssland för att svika landet i försvaret mot Azerbajdzjan.<ref>[https://www.euractiv.com/section/enlargement/news/armenia-is-considering-seeking-eu-membership-foreign-minister-says/]</ref> Efter många år med nästintill oavbruten [[recession]] har landet upplevt en av världens högsta tillväxttakter de senaste åren.<ref>{{webbref |url=http://www.armenialiberty.org/armeniareport/report/en/2006/06/78236A02-837E-4301-ADD0-54D8AB01BA56.ASP |titel=IMF Heaps More Praise On Armenia |efternamn=Markarian |förnamn=Atom |hämtdatum=2007-01-13 |språk=engelska}}</ref> Armenien rankas på plats 31 enligt indexet för ekonomisk frihet, vilket är en bättre placering än för EU-länder som [[Frankrike]], [[Italien]] och [[Portugal]].<ref>{{webbref |url=http://www.heritage.org/Index/Ranking.aspx |titel=Index of Economic Freedom 2009 |utgivare=The Heritage Foundation |språk=engelska |hämtdatum=2009-08-04 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20181224215130/https://www.heritage.org/index/ranking.aspx%20 |arkivdatum=2018-12-24 }}</ref>

[[Metsamor kärnkraftverk]], som ligger 40&nbsp;km väster om [[Jerevan]], är byggt på toppen av ett seismologiskt aktivt område och var en fråga som diskuterades i förhandlingar mellan Armenien och EU. I slutet av 2007 beslutade Armeniens regering att kärnkraftverket ska stängas, i enlighet med EU:s grannskapspolitik.<ref>{{webbref |url=http://armenianow.com/?action=viewArticle&AID=2704&CID=2669&IID=&lng=eng |titel=2007 Review: Foreign policy and the pursuit of Nagorno-Karabakh settlement |hämtdatum=2008-01-16 |datum=2008-01-11 |utgivare=ArmeniaNow.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20080323020754/http://armenianow.com/?action=viewArticle&AID=2704&CID=2669&IID=&lng=eng |arkivdatum=2008-03-23 }}</ref> Detta väntas ske [[2016]], när den nuvarande driftperioden för kärnkraftverket tar slut.<ref>{{webbref |url=http://www.world-nuclear.org/info/inf113.html |titel=Nuclear Power in Armenia |hämtdatum=2009-01-20 |datum=September 2008 |utgivare=World Nuclear Association |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20081225001730/http://www.world-nuclear.org/info/inf113.html |arkivdatum=2008-12-25 }}</ref>

==== Azerbajdzjan ====
[[Fil:European Union Azerbaijan Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Azerbajdzjan]]}}]]
[[Azerbajdzjan]] är ett [[Sekularisering|sekulärt]] land med en mestadels [[shia]]-muslimsk [[turkfolk|turkisk]] befolkning, som skulle behöva komma till rätta med ett flertal problem för att kunna kvalificera sig som ett potentiellt kandidatland. Det oljerika landet har gjort förbättringar av sin infrastruktur, men mycket av pengarna från landets höga tillväxt verkar inte komma de sämst ställda till godo, trots att landet är större och mer teknologiskt modernt än sina grannar. Landet lider också av "nederländska sjukan", då olja är landets främsta exportvara, vilket gör tillverkningsindustrin mindre konkurrenskraftig.<ref>{{webbref |url=http://www.economist.com/displayStory.cfm?story_id=8819945&fsrc=RSS |titel=Boom and gloom |hämtdatum=2009-01-20 |datum=2007-03-08 |utgivare=[[The Economist]] |språk=engelska}}</ref> [[Korruption]] är ett annat allvarligt problem, och de senaste presidentvalen har präglats av anklagelser från oppositionen och har kritiserats av internationella oberoende observatörer för att inte ha genomförts på ett fritt, rättvist och demokratiskt sätt. Landet behöver också lösa konflikten om [[Nagorno-Karabach]] med grannlandet [[Armenien]]. Azerbajdzjans stora militärutgifter och den krigiska retoriken från landets ledare har blivit något av ett alarm för EU, som önskar att lätta på spänningarna i området.

Azerbajdzjans regering har inte uttryckt någon önskan om att ansluta landet till EU, men om landet ansöker om medlemskap är det mycket troligt att anslutningen fördröjs på grund av problem liknande de [[Turkiet]] har.

==== Kazakstan ====
[[Fil:European Union Kazakhstan Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Kazakstan]]}}]]
[[Kazakstan]], som har en liten del av sitt territorium i Europa (väster om [[Uralfloden]]), är ansett som en europeisk nation av [[Europarådet]], vilket uttrycks i ett officiellt uttalande av Europarådet [[1999]], och är därför berättigat till fullt medlemskap i Europarådet.<ref>{{webbref |url=http://www.inform.kz/showarticle.php?lang=eng&id=142262 |titel=Kazakhstan may become full member of PACE, Ivinsky |hämtdatum=2008-12-26 |datum=2006-05-26 |utgivare=inform.kz |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20080415062458/http://www.inform.kz/showarticle.php?lang=eng&id=142262 |arkivdatum=2008-04-15 }}</ref> Trots detta har några diskussioner om EU-medlemskap inte varit aktuella. Kazakstan har sina största städer långt från den europeiska delen, och ännu längre från EU-länderna. Kazakstans regering har sökt medlemskap i [[Europarådet]], men landet har liksom Belarus nekats inträde i organisationen, då man inte uppfyller kriteriet om [[demokrati]]skt styrelseskick. Det kazakiska utrikesministeriet har även visat intresse för den europeiska grannskapspolitiken.<ref>{{webbref |url=http://ec.europa.eu/comm/external_relations/kazakhstan/intro/index.htm |titel=Kazakhstan |hämtdatum=2008-12-26 |utgivare=[[Europeiska kommissionen]] |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20070409120844/http://ec.europa.eu/comm/external_relations/kazakhstan/intro/index.htm |arkivdatum=2007-04-09 }}</ref> Kazakstans president [[Nursultan Nazarbajev]] har föreslagit en centralasiatisk union som ett alternativ till EU-medlemskap.

Även om Kazakstan skulle visa intresse för EU-medlemskap är det mycket otroligt att landet inom de kommande åren skulle kunna bli medlem i EU. Landet visar stora brister angående Köpenhamnskriterierna, inte minst gällande kraven på demokrati och yttrandefrihet, vilket också är anledningen till att landet inte har fått medlemskap i Europarådet, trots att det har ansökt om det.

==== Ryssland ====
[[Fil:European Union Russia Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Ryssland]]}}]]
För närvarande är sannolikheten för att Ryssland ska ansluta sig till EU inom överskådlig framtid mycket liten. Analytiker har sagt att Ryssland är "årtionden ifrån" att kvalificera sig för EU-medlemskap.<ref>{{webbref |url=http://www.carnegieendowment.org/publications/index.cfm?fa=view&id=718 |titel=West or East for Russia? |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2001-06-09 |utgivare=[[The Washington Post]] |språk=engelska}}</ref> Före detta ryska presidenten [[Vladimir Putin]] har sagt att ett ryskt EU-medlemskap varken skulle gynna Rysslands eller EU:s intressen, men att ett tätare samarbete vore bra, inklusive upprättandet av de fyra gemensamma områdena mellan Ryssland och EU, vilket omfattar samarbete inom ekonomi, utbildning och forskning enligt en överenskommelse från 2003.<ref>{{webbref |url=http://www.rg.ru/2005/11/10/rossia-es.html |titel=Four spaces |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2005-11-10 |utgivare=Rossiyskaya |språk=ryska}}</ref><ref>{{webbref |url=http://rian.ru/politics/20041125/743119.html |titel=Intervju med Rysslands talesman för utrikesfrågor Alexander V. Yakovenko om Ryssland och EU |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2005-11-10 |utgivare=RIA |språk=ryska}}</ref><ref>{{webbref |url=http://www.tks.ru/cgi-bin/text.pl?file=2004042302&id=reviews |titel=Four spaces |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2004-04-23 |utgivare=TKS |språk=ryska}}</ref>
Exklaven [[Kaliningrad]] är fortfarande ett problem mellan EU och Ryssland, bland annat krävs visum för markresor mellan Kaliningrad och övriga Ryssland, liksom de baltiska EU-medlemmarnas behandling av den ryska minoriteten, bl.a. att ryska är inte officiellt språk där.

I oktober 2008 sa Italiens premiärminister [[Silvio Berlusconi]] att "jag betraktar Ryssland som ett västland och min plan är att det ska bli möjligt för den ryska federationen att bli medlem i Europeiska unionen inom de kommande åren" och uppgav att han hade haft den här visionen under många år.<ref>{{webbref |url=http://afp.google.com/article/ALeqM5g2INfqbAE6C9LjlXFkwDrF1l8zbw |titel=Berlusconi says he wants Russia to join the EU |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-15 |utgivare=[[Agence France-Presse]] |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20081204091341/http://afp.google.com/article/ALeqM5g2INfqbAE6C9LjlXFkwDrF1l8zbw |arkivdatum=2008-12-04 }}</ref>

==== Belarus ====
[[Fil:European Union Belarus Locator.svg|miniatyr|{{legend|#E3801C|[[Belarus]]}}]]
Ömsesidiga relationer upprättades mellan EU och Belarus redan vid Belarus självständighet 1991. Efter att [[Aleksandr Lukasjenko]] blev landets president 1994, har relationen mellan [[Minsk]] och [[Europeiska unionen|EU]] försämrats och har förblivit kall och distanserad. Relationerna har dock förbättrats något sedan oktober 2008.<ref>{{webbref |url=http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=c0ffe09d-e31d-4741-8d37-83e68c8e7d79 |titel='Time to turn the page' on EU-Belarus ties: OSCE |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-07 |utgivare=canada.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20121105091450/http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=c0ffe09d-e31d-4741-8d37-83e68c8e7d79 |arkivdatum=2012-11-05 }}</ref><ref>{{webbref |url=http://capital.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326789&lang=EN |titel=Belarus hopes to negotiate trade agreement with EC |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-22 |utgivare=Trend Capital |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20211111162327/http://capital.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326789&lang=EN |arkivdatum=2021-11-11 }}</ref><ref>{{webbref |url=http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326807&lang=EN |titel=Dialogue between parliaments of Belarus, EU countries to continue developing |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-22 |utgivare=Trend News |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20211111162322/http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1326807&lang=EN |arkivdatum=2021-11-11 }}</ref><ref>{{webbref |url=http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1319448&lang=EN |titel=EU customs services express interest in close cooperation with Belarus |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-14 |utgivare=Trend News |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20211111162324/http://news.trendaz.com/index.shtml?show=news&newsid=1319448&lang=EN |arkivdatum=2021-11-11 }}</ref> Bland annat har EU:s reseförbud för [[Aleksandr Lukasjenko]] och hans vitryska medarbetare lyfts.<ref name="EU lyfter reseförbud för Lukashenko">{{webbref |url=http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=a46b7619-8444-4750-a321-4f4d0f0b3faa |titel=Lukashenko hails lifting of EU travel ban |hämtdatum=2009-01-21 |datum=2008-10-20 |utgivare=canada.com |språk=engelska |arkivurl=https://web.archive.org/web/20121105091535/http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=a46b7619-8444-4750-a321-4f4d0f0b3faa |arkivdatum=2012-11-05 }}</ref> Tjänstemän inom EU hade befarat att Belarus annars riskerar att komma ännu mer under ryskt inflytande.<ref name="EU lyfter reseförbud för Lukashenko"/>

Trots detta är relationerna fortfarande mycket kalla mellan unionen och Belarus. Belarus ingår redan i en annan union, med Ryssland, och har inget uttalat mål att bli medlem i EU. Även om Belarus skulle vilja bli medlem, skulle landet inte uppfylla kraven på bland annat [[demokrati]], [[rättsstat]] och en fungerande [[marknadsekonomi]], de så kallade [[Köpenhamnskriterierna]]. Därför är det högst osannolikt att landet skulle bli medlem inom en överskådlig framtid.

=== Territorier och självstyrande områden ===
{{huvudartikel|Territorier associerade med Europeiska unionen}}
Bland de territorier och självstyrande områden som hör till medlemsstaterna, förekommer ibland förändringar av deras nivå av självständighet och huruvida de tillhör EU (fördrag och direktiv gäller) eller inte.

[[Mayotte]] är en ö i Indiska Oceanen som förr var ett självstyrande franskt förvaltningsområde, men som sedan 2011 är en del av Frankrike. Mayotte blev en del av EU 1 januari 2014.

De nederländska områdena [[Bonaire]], [[Saba]] och [[Sint Eustatius]] blev 2010 delar av Nederländerna, från att tidigare varit självstyrande nederländska områden. De är inte med EU men det finns (2012) planer på att de ska gå med i framtiden.

I gengäld planerar [[Saint-Martin]]s franska del lämna EU vid ett ännu ej bestämt tillfälle, eftersom området blivit ett självstyrande franskt förvaltningsområde.

=== Utvidgning av medlemsländer ===
Om ett land utökar sitt territorium genom att ta upp områden som var egna länder eller hörde till andra icke-medlemsländer, kan de automatiskt bli en del av EU.

Minst ett fall har omnämnts av EU:
*[[Nordcypern]]: Om Nordcypern hör till Turkiet eller till Cypern är omtvistat, men är de facto inte en del av EU. EU har uttalat stöd för att låta Nordcypern automatiskt bli en del av EU om det blir en integrerad del av Cypern. Nordcypern kallas formellt av EU "områden där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen".<ref>[https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32004R1480&from=SV KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1480/2004]</ref>
*Historiskt kom [[Östtyskland]] med i EG/EU på detta sätt 1990.

== Utträde ==
{{Huvudartikel|Utträde ur Europeiska unionen}}

=== Medlemsstater ===
;Historia
I EG/EU:s historia finns ett tidigare exempel på ett medlemsland som lämnat unionen – Storbritannien, som lämnade den 1 februari 2020.

;Regelverk
År 2009 infördes med [[Lissabonfördraget]] ett formellt tillvägagångssätt för en medlemsstat som vill lämna unionen, något som inte fanns förut. Det står i artikel 50 i [[fördraget om Europeiska unionen]]<ref>[http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:326:0001:01:SV:HTML Fördraget om Europeiska unionen] {{Wayback|url=http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:326:0001:01:SV:HTML |date=20130619030624 }} (26/10/2012)</ref>. I korthet beslutar landet i enlighet med sin konstitution om utträde, varvid ett fördrag sedan måste förhandlas avseende villkor och framtida samarbete. Det finns en tidsgräns på två år från landets beslut, då landet automatiskt utträder, om det inte begär en förlängning. Eventuell senare återanslutning sker med de vanliga reglerna för nya medlemsländer.
Innan 2009 fanns inget avtalat tillvägagångssätt, utan alla medlemsländer skulle behövt godkänna ändringar av fördragen så att ett land stryks ur dem.

=== Territorier ===
;Historia
Delar av medlemsländer har lämnat EG/EU, men inget har försökt åter bli medlem. Ett enda självständigt land har bildats efter att ha varit en del av EG/EU och ett medlemsland, och det är [[Algeriet]], del av [[Frankrike]] (år 1962), som inte försökt bli en del av EG/EU (det ligger inte i Europa och har därmed inte möjlighet att bli medlem). Fler nya länder har bildats, som har hört till medlemsländer, men inte varit del av EG/EU, utan varit självstyrande [[Territorier associerade med Europeiska unionen#Utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden)|OCT-områden]]. Två områden har lämnat EU, men behållit en koppling till moderlandet, nämligen [[Grönland]] (1985) och [[Saint-Barthélemy|Saint Barthélemy]] (2012).

;Möjliga områden
Det finns några områden som ligger i [[Europa]] och som är delar av medlemsländer, där det finns långt gångna planer, dessutom med relativt stort opinionsstöd, på att bilda självständiga stater. Dessa planeras vara egna medlemsländer. Några av dessa är: [[Skottland]] (del av Storbritannien), [[Flandern]], [[Vallonien]] (båda del av Belgien) och [[Katalonien]] (del av Spanien). En [[Folkomröstningen om skotsk självständighet 2014|folkomröstning om självständighet i Skottland hösten 2014]] avvisade förslaget om utbrytning. [[Brexit]] 2016-2020 har gjort att ämnet diskuterats igen. Närmast aktuellt efter det är [[Katalonien]], men Spaniens regering har försökt motarbeta planerna. Se [[Katalanism]].

;Regelverk
Det finns inget uttryckligt definierat om ett område bryter sig ur ett medlemsland för att bli ett självständigt land som vill bli medlem. Kommissionens ordförande [[José Manuel Barroso|Barroso]] har sagt <ref>[http://www.bbc.co.uk/news/uk-scotland-scotland-politics-20664907 Scottish independence: EC's Barroso says new states need 'apply to join EU']</ref> att sådana nya länder måste söka medlemskap på nytt och omförhandla undantag de kan ha haft innan. Det tog cirka 10 år för de länder som blev medlem 2004-2013.

== Tidslinje ==
<center>
<timeline>
DateFormat = dd/mm/yyyy
ImageSize  = width:810 height:auto barincrement:25
PlotArea   = left:20 right:40 bottom:30 top:15

Colors     =
  id:anslutning    value:rgb(0.2,0.8,0.2)      legend:Ansökarland
  id:medlemskap    value:rgb(0.0,0.6,0.0)      legend:Medlemsstat
  id:line          value:gray(0.8)

Period     = from:01/01/1942 till:01/08/2024
TimeAxis   = orientation:horizontal format:yyyy
ScaleMajor = unit:year  increment:5  start:1950  gridcolor:line
AlignBars  = justify
Legend     = left:40 top:80

BarData =
  bar:Belgien
  bar:Frankrike
  bar:Italien
  bar:Luxemburg
  bar:Nederländerna
  bar:Tyskland
  bar:Irland
  bar:Danmark
  bar:Storbritannien
  bar:Norge
  bar:Grekland
  bar:Portugal
  bar:Spanien
  bar:Turkiet
  bar:Marocko
  bar:Österrike
  bar:Cypern
  bar:Malta
  bar:Sverige
  bar:Finland
  bar:Schweiz
  bar:Liechtenstein
  bar:Ungern
  bar:Polen
  bar:Rumänien
  bar:Slovakien
  bar:Lettland
  bar:Estland
  bar:Litauen
  bar:Bulgarien
  bar:Tjeckien
  bar:Slovenien
  bar:Kroatien
  bar:Nordmakedonien
  bar:Montenegro
  bar:Albanien
  bar:Island
  bar:Serbien
  bar:Bosnien_och_Hercegovina
  bar:Ukraina
  bar:Georgien
  bar:Moldavien
  bar:Kosovo

PlotData =
  width:18 fontsize:S textcolor:black anchor:from align:left

  bar:Belgien          color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-39,-5)  text:[[Belgien]]
  bar:Frankrike        color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-48,-5)  text:[[Frankrike]]
  bar:Italien          color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-31,-5)  text:[[Italien]]
  bar:Luxemburg        color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-56,-5)  text:[[Luxemburg]]
  bar:Nederländerna    color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-73,-5)  text:[[Nederländerna]]
  bar:Tyskland         color:medlemskap  from:23/07/1952  till:end    shift:(-76,-5)  text:[[Tyskland|(Väst) Tyskland]]
  bar:Irland           color:anslutning  from:31/07/1961  till:14/01/1963  shift:(-29,-5)  text:[[Irland]]
                                         at:14/01/1963                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                         at:31/07/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                       color:anslutning  from:11/05/1967  till:31/12/1972  
                                         at:11/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                       color:medlemskap  from:01/01/1973  till:end    
  bar:Danmark          color:anslutning  from:10/08/1961  till:14/01/1963  shift:(-47,-5)  text:[[Danmark]]
                                         at:14/01/1963                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                         at:10/08/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                       color:anslutning  from:11/05/1967  till:31/12/1972  
                                         at:11/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                       color:medlemskap  from:01/01/1973  till:end    
  bar:Storbritannien   color:anslutning  from:10/08/1961  till:14/01/1963  shift:(-69,-5)  text:[[Storbritannien]]
                                         at:14/01/1963                     shift:(3,-5)    text:avslagen    textcolor:green
                                         at:10/08/1961                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                       color:anslutning  from:10/05/1967  till:31/12/1972  
                                         at:10/05/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                       color:medlemskap  from:01/01/1973  till:31/01/2020  
                       at:31/01/2020                     shift:(2,-5)    text:utträdde           textcolor:black
  bar:Norge            color:anslutning  from:30/04/1962  till:14/01/1963  shift:(-32,-5)  text:[[Norge]]
                                         at:14/01/1963                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                         at:30/04/1962                     shift:(2,-5)    text:1           textcolor:black
                       color:anslutning  from:21/07/1967  till:25/09/1972
                                         at:25/09/1972                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                         at:21/07/1967                     shift:(2,-5)    text:2           textcolor:black
                       color:anslutning  from:25/11/1992  till:28/11/1994  
                                         at:28/11/1994                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
                                         at:25/11/1992                     shift:(2,-5)    text:3           textcolor:black
  bar:Grekland         color:anslutning  from:12/06/1975  till:31/12/1980  shift:(-45,-5)  text:[[Grekland]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1981  till:end  
  bar:Portugal         color:anslutning  from:28/03/1977  till:31/12/1985  shift:(-42,-5)  text:[[Portugal]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1986  till:end  
  bar:Spanien          color:anslutning  from:28/07/1977  till:31/12/1985  shift:(-42,-5)  text:[[Spanien]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1986  till:end  
  bar:Turkiet          color:anslutning  from:14/04/1987  till:end  shift:(-36,-5)  text:[[Turkiet]]
                                         at:end                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
  bar:Marocko          color:anslutning  from:20/07/1987  till:01/10/1987  shift:(-43,-5)  text:[[Marocko]]
                                         at:01/10/1987                     shift:(3,-5)    text:avslagen    textcolor:green
  bar:Österrike        color:anslutning  from:17/07/1989  till:31/12/1994  shift:(-45,-5)  text:[[Österrike]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1995  till:end  
  bar:Cypern           color:anslutning  from:03/07/1990  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:[[Cypern]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end  
  bar:Malta            color:anslutning  from:03/07/1990  till:30/04/2004  shift:(-28,-5)  text:[[Malta]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end  
  bar:Sverige          color:anslutning  from:01/07/1991  till:31/12/1994  shift:(-39,-5)  text:[[Sverige]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1995  till:end  
  bar:Finland          color:anslutning  from:18/03/1992  till:31/12/1994  shift:(-37,-5)  text:[[Finland]]
                       color:medlemskap  from:01/01/1995  till:end  
  bar:Schweiz          color:anslutning  from:20/05/1992  till:06/12/1992  shift:(-42,-5)  text:[[Schweiz]]
                                         at:06/12/1992                     shift:(3,-5)    text:frusen      textcolor:green
  bar:Liechtenstein    color:anslutning  from:28/09/1992  till:06/12/1992  shift:(-65,-5)  text:[[Liechtenstein]]
                                         at:06/12/1992                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
  bar:Ungern           color:anslutning  from:31/03/1994  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:[[Ungern]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end  
  bar:Polen            color:anslutning  from:05/04/1994  till:30/04/2004  shift:(-30,-5)  text:[[Polen]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end  
  bar:Rumänien         color:anslutning  from:22/06/1995  till:31/12/2006  shift:(-51,-5)  text:[[Rumänien]]
                       color:medlemskap  from:01/01/2007  till:end
  bar:Slovakien        color:anslutning  from:27/06/1995  till:30/04/2004  shift:(-50,-5)  text:[[Slovakien]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end
  bar:Lettland         color:anslutning  from:13/10/1995  till:30/04/2004  shift:(-40,-5)  text:[[Lettland]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end
  bar:Estland          color:anslutning  from:24/11/1995  till:30/04/2004  shift:(-39,-5)  text:[[Estland]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end
  bar:Litauen          color:anslutning  from:08/12/1995  till:30/04/2004  shift:(-38,-5)  text:[[Litauen]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end
  bar:Bulgarien        color:anslutning  from:14/12/1995  till:31/12/2006  shift:(-48,-5)  text:[[Bulgarien]]
                       color:medlemskap  from:01/01/2007  till:end
  bar:Tjeckien         color:anslutning  from:17/01/1996  till:30/04/2004  shift:(-43,-5)  text:[[Tjeckien]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end
  bar:Slovenien        color:anslutning  from:10/06/1996  till:30/04/2004  shift:(-50,-5)  text:[[Slovenien]]
                       color:medlemskap  from:01/05/2004  till:end  
  bar:Kroatien         color:anslutning  from:21/02/2003  till:end  shift:(-42,-5)  text:[[Kroatien]]
                       color:medlemskap  from:01/07/2013  till:end  
  bar:Nordmakedonien   color:anslutning  from:22/03/2004  till:end  shift:(-82,-5)  text:[[Nordmakedonien]]
                                         at:15/07/2022                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
  bar:Montenegro       color:anslutning  from:15/12/2008  till:end  shift:(-59,-5)  text:[[Montenegro]]
                                         at:end                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
  bar:Albanien         color:anslutning  from:28/04/2009  till:end  shift:(-44,-5)  text:[[Albanien]]
                                         at:15/07/2022                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
  bar:Island           color:anslutning  from:17/07/2009  till:12/03/2015  shift:(-32,-5)  text:[[Island]]
                                         at:12/03/2015                     shift:(3,-5)    text:återtagen   textcolor:green
  bar:Serbien          color:anslutning  from:22/12/2009  till:end  shift:(-40,-5)  text:[[Serbien]]
                                         at:15/07/2022                     shift:(-48,-5)  text:förhandlar  textcolor:black
  bar:Bosnien_och_Hercegovina  color:anslutning from:15/02/2016  till:end  shift:(-120,-5) text:[[Bosnien och Hercegovina]]
  bar:Ukraina           color:anslutning  from:28/02/2022  till:end  shift:(-32,-5)  text:[[Ukraina]]
  bar:Georgien          color:anslutning  from:03/03/2022  till:end  shift:(-32,-5)  text:[[Georgien]]
  bar:Moldavien          color:anslutning  from:03/03/2022  till:end  shift:(-32,-5)  text:[[Moldavien]]
  bar:Kosovo  color:anslutning from:14/12/2022  till:end  shift:(-32,-5) text:[[Kosovo]]
</timeline>
</center>

== Se även ==
* [[Europeiska unionen]]
* [[Politiska system inom Europeiska unionen]]
* [[Territorier associerade med Europeiska unionen]]

== Referenser ==
=== Noter ===
<references/>

{{Europeiska unionen}}

{{EU-portalen}}

[[Kategori:Europeiska unionens utbredning och utvidgning| ]]