Hopp til innhold

Carl Wilhelm von Sydow

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Carl Wilhelm von Sydow
Carl Wilhelm von Sydow (i lys drakt) under en ekakursjon til Kiviksgraven i 1922.
Født21. des. 1878[1][2]Rediger på Wikidata
Ryssby församling, Kalmar-Ölands kontrakt[2]
Død4. mars 1952[1][2]Rediger på Wikidata (73 år)
Lunds domkyrkoförsamling[2]
BeskjeftigelseFolklorist, universitetslærer, etnolog Rediger på Wikidata
FarOtto Ludvig von Sydow[2]
BarnMax von Sydow
NasjonalitetSverige
GravlagtNorra kyrkogården, Lund[3][4]
Medlem avKungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur
Society of Sciences in Lund
UtmerkelserProfessors navn
Carl Wilhelm von Sydow på Commons

Carl Wilhelm von Sydow (født 21. desember 1878 i Ryssby i Kronobergs län, død 4. mars 1952) var en svensk professor i folkloristikk.

Karrière

[rediger | rediger kilde]

Carl Wilhelm von Sydow tok examen artium i Växjö i 1897 og begynte året etter sine studier ved Lunds universitet. Han disputerte for den filosofiske doktorgraden i 1909 på avhandlingen Två spinnsagor.

I 1910 ble han dosent i «nordisk och jämförande folkminnesforskning». C.W. von Sydow var amanuensis både ved Konstmuseet og Historiska museet i Lund 1909-10, ved universitetsbiblioteket 1910-18, og han ble i 1921 forstander for Hyltén-Cavallius' stiftelse för svensk folkminnesforskning. C.W. von Sydow grunnla «Folklivsarkivet i Lund» og medvirket dessuten til opprettelsen av «Vetenskapssocieteten i Lund». Han ble tildelt et professorat i 1939 og fikk et personlig professorat i perioden 1940-1944.

Carl Wilhelm von Sydow ble gift med baronesse Greta Rappe. De er foreldrene til den berømte skuespilleren Max von Sydow.

Paradigmeskifte: «Om kulturspridning»

[rediger | rediger kilde]

C.W. von Sydow var i sin tid nordens ledende folklorist. I festskriftet som hans nordiske kolleger laget til 50-årsdagen i 1928 omtales han som «den nitiske förkämpen för utforskningen av nordiskt folkminne». Han innførte en lang rekke nye termer, og var både i samtid og lenge i ettertid til enorm inspirasjon for sine fagfrender. De fleste av disse termene var nært knyttet opp mot hans originale, teoretiske vinklinger i synet på de immaterielle kulturtradisjonene. Ganske mange av begrepene vant også straks opptak innenfor det internasjonale forskningsmiljøet og finnes fremdeles i bruk i folkloristikken.

På sitt vis videreførte von Sydow den vitenskapelige arven etter Carl von Linné ved anvende et sett av biologiske forklaringsmåter innenfor kulturvitenskapen. Det mest skjellsettende var utvilsomt begrepet «oikotyp», fordi dette også ble lansert om en ny forklaringsnøkkel til forståelsen av hvordan kulturspredning finner sted. Han førte her an i kritikken mot den finske historisk-geografiske metode, som mente at kulturspredning (diffusjon) skjedde jevnt og mekanisk som ringer i vann ut fra de ulike kultursentra, hvor tradisjonen tapte i innhold og kompleksitet på en måte som var omvendt proporsjonalt med avstanden i tid og rom.

Også von Sydow forutsatte et slikt avstandstap (devolusjon), men støttet seg til en biologisk «frøteori», og benektet at det kunne være mulig å finne noen slik jevn kulturflom i alle retninger ut fra en gitt urtype og en eventuell arkepoets frembringelser. Det var nemlig en kjennsgjerning at mye av middelalderens kulturspredning fulgte pilegrimsleden og at det var store geografiske hopp i forekomsten av de enkelte kulturelementer. Dermed mente von Sydow at diffusjonen skjedde slik som ved spredning av frø; at svært meget falt på steingrunn og kun noen ganske få falt i god jord.

Carl Wilhelm von Sydows grav på Norra kyrkogården i Lund.

De kulturelementer som fikk opptak i en ny kultur opplevde dette fordi omgivelsene var gunstige. Det nye kulturellementet ville således inngå i et samspill med allerede eksisterende tradisjon og utvikle særformer (oikotyper). Den nye oppfattelsen av kulturspredning førte til et rent paradigmeskifte i fagets dominerende metode, den finske historisk-geografiske metoden. Også fra Russland kom det omtrent samtidig (1928) et kraftig angrep på finnenes vitenskapelige syn på eventyrene. Det var strukturalisten til Vladimir Propp, hvis teorier på grunn av revolusjonen ikke ble virkelig kjent i den vestlige verden før i 1958. Mens også Propps syn var preget den oppfattelsen at traderingen av kultur over tid virket nedbrytende (devolusjonistisk), var von Sydow den første som så at omgivelsene og tradisjonsmiljøet tilførte tradisjonen noe nytt, en egen koloritt. Det mer positive synet på den muntlige kulturspredningen hos von Sydow ble videreført i svært ulike retninger gjennom ungareren Gyula Ortutay i en påsvisning av kommunismens grobunn for ny folklore, med tilsvarende anklager mot kapitalismen for å virke ødeleggende på folkediktning og folkelig krativitet. Amerikaneren Alan Dundes svarte med å gi æren for ny utvikling av folkloren til den enkelte, skapende tradisjonsbærer, og franskmannen Claude Lévi-Strauss, som fullstendig benektet tilstedeværelsen av nedbrytende faktorer, og heller valgte å fokusere på erkjennelsen av myter fremfor noen direkte gjenfortellingen av myter. Hos Lévi-Strauss er en myte intakt så lenge den er virksom innenfor samfunnets verdier og normer. Ved paradigmatisk lesning kan ikke myten synges i stykker så lenge dens logikk kan føles. Oidipusmyten virker eksempelvis mot incest så lenge seksuelle relasjoner mellom mor og sønn ikke blir tolerert av samfunnet. I det hele tatt førte von Sydows vitenskap til at det ble rokket ved de inngrodde ideer om at devolusjonen var en naturlig følge av kulturell overføring (tradering). Nyorienteringen førte også til at diskusjonen om muligheter for polygenese igjen ble aktualisert. Menneskehjernens ens måte å bearbeide inntrykk åpnet for at likeartet kulturuttrykk kunne oppstå alene av den menneskelige psyke på steder hvor det ikke var mulig å påvise noen former for kulturell kontakt.

Selektiv bibliografi

[rediger | rediger kilde]
  • Två spinnsagor. En studie i jämförande folksagoforskning. Akademisk avhandling, 26 maj 1909. Norstedt. Stockholm 1909. [Doktoravhandling.]
  • Två spinnsagor. En studie i jämförande folksagoforskning. Dokumentet er del av serien Svenska landsmål och svenskt folkliv B 3, häfte 108. (2 upplagan). Stockholm 1910.
  • «Tors färd till Utgård» (s. 65-105). Särtryck ur Danske studier. [Köpenhamn] 1910.
  • Kloka Stina i Karshult : några gamla anteckningar. Jönköping 1910.
  • «Råd och anvisningar för insamlande av folkminnen». Særtrykk av: Ur Värends historia. Växjö 1912.
  • «Grendel i anglosaxiska ortnamn» (s. 161-164). Særtrykk av: Namn och Bygd, 1914. Uppsala 1914.
  • Folkminnen och folktankar I-XVI. Populär-vetenskaplig tidskrift redigerad av C. W. von Sydow. Folkminnesföreningen. Wettergren & Kerber. Göteborg.
    • Jätten Hymes bägare : mytologisk studie. Folkminnen och folktankars skriftserie I. Lund 1914.
    • Folkminnena och deras insamling. Råd och anvisningar. Folkminnen och Folktankars skriftserie II. Lund 1915.
    • Tranan och Vårfrudagen. En studie över några hittils obeaktade svenska folkseder. Folkminnen och Folktankars skriftserie III. Malmö 1916.
    • Del IV. Maiander. Malmö 1917.
    • Del V-VII. Folkminnesföreningen. Lund 1918-1920. [Gunnar Olof Hyltén-Cavallius : några ord med anledning av 100-årsminnet (s. 73-77).]
    • Del VIII-XI. Folkminnesföreningen i Lund och Västsvenska Folkminnesföreningen. Stockholm 1924.
    • Del XII-XVI. Västsvenska Folkminnesföreningen. 1925-29. [Spöktro och vättetro.]
  • God Afton, om I hemma är : en studie över de nordiska majvisorna : med facsimiler och musiknoter. Förlag Maiander. Malmö 1917.
  • «Sigurds strid med Fåvne : en studie rörande hjältesagans förhållande till folkdiktningen». Särtryck ur Festskrift utgiven av Lunds Universitet vid dess tvåhundrafemtioårsjubileum 1918. Lunds universitets årsskrift. N.F. Avd. 1. [Teologi, juridik och humanistiska ämnen]. Bd 14. Nr 16. C.W.K. Gleerup. Lund 1918.
  • Våra folkminnen. En populär framställning. Dômförlaget / Carl Bloms Boktryckeri. Lund 1919.
  • Jättarna i mytologi och folktradition. Et kritisk studie. Malmö 1920.
  • «Mytologiens Jättar». Ett svar till professor Edv. Lehmann. Særtrykk u.å. [1921].
  • «Folkminnesforskning och Filologi». Ett svar till Professor Finnur Jonsson. Særtryk. 1921.
  • Wärend och Wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / af Gunnar Olof Hyltén-Cavallius ; utgifven af …. 2 bd. Norstedt. Stockholm 1921-22. [Opptrykk. Den opprinnelige utgaven kom i 1863-1868.]
  • «Beowulf och Bjarke». Föredrag vid Sv. fil.- och hist.-mötet i H:fors 17-19 aug. 1922. Särtryck ur Studier i nordisk filologi, fjortonde bandet n:o 3. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland. Helsingfors 1923.
  • «Die Psychologischen Gründe der Manavorstellung» (s. 62-73). Vortrag bei dem 5:ten Internationalen Religionsgeschichtlichen Kongresse in Lund 28 aug. 1929. Särtryck ur Årsbok 1929 (Yearbook of the New Society of Letters at Lund). C.W.K. Gleerup. 1929.
  • «H.F. Feilberg. 6. aug. 1831 – 8. okt. 1921». [Særtrykk. Nekrolog 1921.]
  • «Wilhelm Mannhardt und sein Briefwechsel mit Gunnar Olof Hyltén-Cavallius». Særtrykk av: Vetenskaps-societeten i Lund, Årsbok 1931. C.W.K. Gleerup. Lund 1931.
  • (Sm.m. Knut Liestøl utg.): Fokevisor. Folksägner och folksagor. Nordisk kultur IX. Albert Bonniers Förlag. Stockholm 1931. [Parallellutgaver: Fokevisor. Folksegner og folkeeventyr. H. Aschehoug & co.s forlag (W. Nygaard). Oslo 1931 og Folkeviser. Folksagn og folkeeventyr. J.H. Schultz Forlag. København 1931.]
  • «Märchenforschung und Philologie». Vortrag auf dem 7:ten Nordischen Philologenkongress in Lund am 18. August 1932. Nebst einem bericht über die gleichzeitig abgehaltene märchenforscherkonferenz. Särtryck ur Årsbok 1932 / Yearbook of the New Society of Letters at Lund. Lund 1932.
  • «Övernaturliga väsen» (s. 95-159). Särtryck av Nordisk kultur XIX "Folktro".
  • «Gammal och ny traditionsforskning». Särtryck av Folkkultur. Meddelande från Lunds universitets folkminnesarkiv 1941. Lund 1941.
  • Våra folksagor : vad de berätta om forntida tro och sed. Natur och kultur 146. Stockholm 1941.
  • «Finsk metod och modern sagoforskning». Særtrykk av Rig. Stockholm 1943.
  • (sm.m. Ernst Nordlind): Världens bästa sagor / samlade av …; med bidrag av Frans G. Bengtsson. Malmö 1946.
  • Selected Papers on Folklore. Published on the Occasion of his 70th Birthday. Anniversary Volume. Rosenkilde & Bagger. Copenhagen 1948.

Kollegenes hyllest

[rediger | rediger kilde]
  • Åke Campbell, Waldemar Ljungman & Sigfrid Svensson (eds): Nordiskt folkminne. Studier tillägnade C.W. von Sydow 19 21/12 28. C.E. Fritzes Hovbokhandel. Stockholm 1928.

Referanser

[rediger | rediger kilde]
  1. ^ a b Autorités BnF, BNF-ID 10594798b[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ a b c d e Svensk biografisk leksikon-ID 35041, besøkt 4. februar 2022[Hentet fra Wikidata]
  3. ^ Svenskagravar.se, www.svenskagravar.se, oppført som Von Sydow, Carl Wilhelm, besøkt 24. mai 2023[Hentet fra Wikidata]
  4. ^ oppført som PROFESSOR C. W. VON SYDOW ★ 21.12 1878 ✝ 4.3 1952, Swedish Gravestone ID 488949?pid=1, besøkt 24. mai 2023[Hentet fra Wikidata]

Litteratur

[rediger | rediger kilde]
  • Gösta Berg: Carl Wilhelm von Sydow (1878–1952) (s. 171-188). Dag Strömbäck (red): Leading Folklorists of the North. Universitetsforlaget. Oslo 1971.
  • Nils-Arvid Bringéus: Carl Wilhelm von Sydow som folklorist. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 94. Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Uppsala 2006. ISBN 91-85352-65-9


Hentet fra «https://no.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Wilhelm_von_Sydow&oldid=19997012»